I Björn Runges förra film, Om jag vänder mig om, fanns det en antydan till svart humor. Karaktärerna var hårt stiliserade och delar av handlingen var lätt Milos Forman-absurd. I Mun mot mun är allt detta som bortblåst. Här är det helsvensk ångest i sin renaste form som översköljer oss från början och nästan hela vägen fram till slutet. Ändtarmscancer, alkoholism, ständig kedjerökning och brutala ordväxlingar inför ofrivilligt åskådande barn. Och då talar jag om de snällare scenerna. De som kommer som välkomna avbrott från ramberättelsen. Den om 18-åriga Vera (filmdebuterande Sofia Westberg) och hennes heroinberoende pojkvän Morgan (Magnus Krepper) som fyller henne med falska löften om kärlek och pimpar henne till vänner och främlingar i utbyte mot en sil. Det handlar om vad som händer när vuxenvärlden sviker. Om att leva i skräck och förakt för sina föräldrar och söka kärlek i vilken skepnad den än kommer. Men även det handlar om varifrån vuxenvärldens svek härstammar. Runge låter detta komma fram genom att skildra tre generationer i Veras familj. Alla kör de över sina avkommor med sina egocentriska perspektiv på tillvaron, sin bitterhet och sina skuldkänslor. Det kompakta mörkret i historien understryks av ett suggestivt soundtrack enkelt uppbyggt kring en dovt pulserande bas. Ibland balanserar Mun mot mun farligt nära det pekorala och det moralistiska. Det är svårt att ta upp såpass tunga ämnen och samtidigt helt undvika pekpinnar och klichéer. Jag tycker att Runge har lyckats hålla sig på rätt sida av det banala, men det finns delar av dialogen som filmen hade klarat sig bra utan. Mamma Ewas (starkt porträtterad av Marie Richardson) möte med Pernilla August känns till exempel både överflödigt och konstlat. Men som helhets är detta inget annat än petitesser. För det finns en otrolig nerv i Mun mot mun. Den fattar ett fast grepp runt halsen på mig och släpper inte taget förrän långt efteråt. Trots detta finns det ändå hopp. Hoppfullhet inför hopplösa situationer börjar bli Björn Runges signum och även här lämnas utrymme för en ljusare framtid. Och det hade varit nästan olidligt att lämna Vera och hennes familj utan det hoppet. Faktum är att det känns svårt som det är.Skådespelare:
Regi:
