Under Folkets Bios vinjett "Kort & gratis" har vi tagit del av ett otal udda och sevärda verk, inte minst Ann-Sofi Sidéns suggestiva QM och Kristina Humles mycket underhållande Kärlek och hela alltihopa - och i det sällskapet skäms Kjell Åke Olssons Killer Boots verkligen inte för sig. I denna dokumentär om gatuvåldet och dess direkta verkningar finns det nämligen bilder som för evigt biter sig fast på näthinnan. Detta emellertid inte tack vare några visuella särdrag eller krumbukter utan genom en dynamisk konfrontation mellan olika torrt, nästan vetenskapligt, berättande bilder.
Filmens inledande närbilder på marscherande skinnskallekängor kontrasteras med ett par nakna fötter på en man som går på tå med gåstol. De senare fötterna tillhör en man som har blivit misshandlad så illa att han lider av grava hjärnskador och nu måste börja om från början. Bokstavligen. Med allt. Samtidigt hör vi en skinnskalle redogöra hur det låter när han sparkar sönder ett huvud. Filmens ton är inte mässande, inte verbalt fördömande, vilket gör effekten än större då vi ser den misshandlade mannen ligga i sjuksängen och kämpa för att bara kunna andas igen.
Denna djupt smärtsamma bekantskap förpassar all annan så kallad antivåldsfilm till åskådarläktaren - och gör det än svårare att fördra det yviga och glättiga karatesparkandet i den övriga repertoarens filmer.
Visas 2-15 oktober på Zita i Stockholm.
Skådespelare:
Regi:
