Julekul

Ytterligare ett litet barnfilmspaket från Svenska filminstitutet. Denna gång extra litet, dryga halvtimmen och bara två filmer. Den första - en engelsk sak - är godhjärtad men samtidigt mjäkig och käckt korrekt, men tacknämligt nog bara fem minuter lång. Sedan tar en naivistiskt, stiliserad och smakfull animation från Frankrike vid och berättar om en liten baby som hittas i skogen av en brevbärare, som i sin tur lämnar in pojken på ett barnhem. Detta barnhem är dock inte av den art som man brukade skrämma barn med när jag var i rätt terrorålder utan en varm plats där föreståndaren bara har ungarnas bästa för ögonen. Det har även den nämnda brevbäraren (begåvad med Claes Månssons dovt trygga stämma), som under de åren som går håller kontakt med hittebarnet Charlie - och som utan att veta om det ser till att Charlie får träffa sin riktiga pappa. Och den sistnämnde är en betydelsefull man. Speciellt kring jul. Sålunda en klassisk saga om att hitta sitt ursprung, om jakten på trygghet men även utan dessa vuxna parametrar vinner [I]Brevet till tomten[/I] mycket på sin raka och icke-moraliserande ton och sina statiska men charmiga bilder. En god och rolig saga helt enkelt, som vågar vara sorglig, och som definitivt skulle vara förtjänt av en bättre paketkamrat.