Jag ska erkänna att jag med typisk trångsynt prydhet inledningsvis kände mig skeptisk till kärleksrelationen mellan den 38-åriga ensamstående flerbarnsmamman Josefin och den 22-årige rumänske tiggaren Florin. Åldersskillnaden och deras påtagligt olika levnadssätt fick mig att önska att ingen av dem skulle fara illa eller orsaka den andra smärta. Men i takt med att dokumentärfilmen Josefin & Florin vecklar ut sig, övertygas jag om deras kärlek och påminns om mina egna förutfattade meningar.
Under tre år har regissörerna Ellen Fiske och Joanna Karlberg med närgångna bilder fångat det vardagliga livet som man och hustru på den lilla gården i Halland. Med en finstämd fingertoppskänsla varvar de personliga intervjuer med ögonblicksbilder från Florins svensklektioner på SFI till bullriga middagar med hans familj.
Men trots det den vardagliga enkelheten är dokumentärfilmen stundtals svepande i sitt berättande kring parets tidigare liv. Hur Josefins tidigare liv såg ut får vi inte veta. Inte heller återges särskilt mycket av Florins bakgrund eller hur han kom till Sverige. Kärlekshistorien är det som står i centrum och även om det är spännande att se hur den utvecklar sig, kommer jag på mig själv med att sakna vissa bitar i deras gemensamma pussel. Kanske kan förklaring ligga i det komprimerade formatet, dokumentärfilmen är endast 77 minuter lång och hade med fördel kunnat vara längre. Josefin & Florin är en lågmäld men effektiv brottningsmatch mot fördomar och förväntningar. Väl värd ett biobesök.
