Det första som man lägger märke till är rösten – barnsligt flickig och totalt icke-hotande när kamerorna är på för att sedan i privata samtal få en mörkare, skarpare klang som visar på djupet och intelligensen som alltid fanns där. Denna biopic om Jackie Kennedy utspelar sig veckan efter presidenten sköts och är en av de starkaste filmupplevelserna på biografer just nu.
Jag har oerhört svårt för verk som avpolitiserar historien. Tänk bara på /Järnladyn/, en film som slösade bort Meryl Streeps briljanta porträtt av Margaret Thatcher på en banal film som försökte säga allt om premiärministerns liv men i slutändan inte sa något alls. Genom att istället endast fokusera på en vecka lyckas /Jackie/ både ge en inblick i en kvinnas emotionella tillstånd och Vita husets situation under kaoset efter ett presidentmord. Som extra bonus är Natalie Portman ibland så lik Jackie Kennedy att man inte riktigt vet var man ska ta vägen. Kisa lite, och du är säker på att du tittar på en dokumentärfilm och inte en spelfilm.
Det är oerhört befriande att den chilenska regissören inte målar ett hyllningsporträtt av presidentfrun. Tvärtom får vi ibland se Jackie Kennedy vara självisk, berusad och fåfäng. Här är hon bara en människa som försöker göra sitt bästa för att balansera sina personliga behov med folkets (eller i alla fall vad hon tror att folket behöver). Hon gör misstag, ändrar sig, och är allmänt inkonsekvent. Med andra ord – vi observerar en individ som håller på att gå sönder. Det är underbart med en historia som är sofistikerad och intelligent nog att tillåta dessa nyanser. Natalie Portmans finkänsliga spel gör flera av dessa scener fruktansvärt rörande och tragiska. Den Oscarsnominerade musiken som är vågat expressiv och modernistisk, istället för att försöka låta som klassisk musik, gör bara känslorna ännu mer berörande.
Jackie Kennedy har beskrivits som världens mest intressanta kvinna, något som till stor del berodde på hennes mystiska distans efter mordet på JFK kombinerat med hennes skönhet. Den här visuellt briljanta filmen ger oss möjligtvis inte en perfekt inblick eller förståelse för den verkliga personen bakom ikonen, men vi bjuds på stort filmskapande med en otrolig rollprestation i sitt centrum.
