När Bechdeltestet i dess nya skrud ”A-märkningen” var på tapeten i höstas skrev filmforskaren och vd:n för Ingmar Bergman-stiftelsen Jan Holmberg ett kritiskt inlägg i Dagens Nyheter: med A-märkningen som mått, där kravet är att två namngivna kvinnor talar med varandra om något annat än en man, kan en porrfilm med helt kvinnlig cast passera medan många av Marguerite Duras filmer inte gör det.
Det är korrekt, om än inte sant för alla Marguerite Duras filmer och knappast för alla porrfilmer, men den viktigare frågan: varför anses det viktigt att påpeka att A-märkningen inte är ett komplext mått på kvalitet? Det är klart den inte är, lika lite som en åldersgräns är det. Den sätter fingret på en enda sak, utan att värdera: att vi behövde hitta på en formel för att få syn på kvinnors underrepresentation på film.
Lake Bells regidebut In a world gör exakt samma poäng i långfilmformat (och i form av en liten, men rätt tunghänt, monolog av Geena Davis mot slutet). Huvudpersonen Carol, spelad av Bell, kämpar på som dialektcoach men drömmer om att precis som pappan Sam bli en av de stora trailerspeakerrösterna. Ni vet barytonen som krämar ut ett ödesdigert ”In a world…” över konstfullt arrangerade science fiction-montage. Ett problem: baryton. Ingen vill ha en kvinnlig trailerröst, säger alla till Carol, tills alla en dag vill ha det. Det uppstår ett vokalt triangeldrama mellan henne, pappan och pappans protegé, röststjärnskottet Gustav. Och några andra figurer som jag inte orkar gå in på – låt oss säga att man hade klarat sig utan dem, gärna på bekostnad av mer utrymme för Tig Notaros (LUV HUH) och Nick Offermans biroller som studioarbetare.
Angående A-märkningen som mått på kvalitet och feministiskt innehåll, igen: Carols oblyga förakt för tjejiga tjejer är rätt sunkigt och misslyckat som punchline, och jag kan för allt i världen inte uppbåda något som helst intresse för kärlekshistorien med den töntiga gulliga Jason Schwartzman-frilla-killen (kan ingen uppfinna en märkning som hjälper en att navigera bort från sånt?). Men man får ändå applådera en film som lyckas vara så lättsam och underhållande som den här och samtidigt, från början till slut, handla om politik.
