Samma regissör som till otippat roliga Måndag hela veckan och dessutom ett på pappret nästan lika fantasieggande manus. Det säger sig självt att mina förväntningar på I flesta laget var så pass uppskruvade som de nu kan vara inför en komedi sprungen ur den amerikanska filmens mittfåra. Jag kan emellertid med en gång meddela att I flesta laget inte når upp till samma nivå som Måndag hela veckan, vars historia verkligen låter huvudrollsinnehavaren Bill Murray utforska ett tidstillestånds alla vinklar och vrår. Han får vara mänskligt girig, helt enkelt.Men det börjar i alla fall riktigt bra när nu Michael Keaton släpps lös som kvadratroten av sig själv. Keatons figur, Doug, är en "vanlig" stressad man, vi slipper alltså yuppien som annars brukar ha monopol på att ha ont om tid -- vars dygn är åtminstone tio timmar för kort för att han ska kunna hinna med yrke, familj och sig själv (känner någon igen sig?). Genom en slump får han kontakt med en genforskare som tidigare har lyckats klona en människa och ett handslag senare står Doug, i en komiskt omskakande scen, framför en kopia av sig själv. Kopian, som hyser samma känslor och minnen som originalet, går till jobbet medan Doug Nummer Ett försöker stadga sitt sviktande äktenskap med anemiska frun Laura (Andie MacDowell i sin hittills tunnaste roll) genom att lägga tid på barn och hem. Doug tröttnar snart på att diska, klonar sig en gång till och sedan börjar det rämna -- för såväl Doug som filmen. Ramis släpper plötsligt de utlagda krokarna om rivalitet mellan kopiornas olika personlighetstyper till förmån för en simpel och lättfattlig snubbelhumor, som visserligen har skådats mindre underhållande och tar på så sätt udden av en strålande grundidé. Men, men, få torde förvånas av detta, det är mer lag än undantag i dylika filmer att den sista halvtimmen stryper de första två.Plus för specialeffekterna signerade erfarne Richard Edlund (Poltergeist, Alien 3, med mycket mera).
Multiplicity
Skådespelare:
Regi:
