Om äktenskapet har slocknat kan det vara läge att överväga skilsmässa. Eller, om man befinner sig i en blodtörstig genrerulle, börja planera avrättningen av den man en gång i tiden trodde var den rätta. I de tankarna går Lars (Aksel Hennie) inför den stundande weekendresan med frun Lisa (Noomi Rapace) till en avlägsen fjällstuga. Men vad han ännu inte anar är att känslorna är ömsesidiga och att Lisa ränker sina egna mordiska planer.
I död och lust börjar som ett bitskt kammarspel. Förbittrade partners som skänker varandra lika många slag under bältet som Richard Burton och Elizabeth Taylor. Lars är en patetisk sopa som regisserar töntig såpopera. Lisa i sin tur är en urusel skådespelerska som gör billig reklamfilm. De förminskar varandra med sylvassa förolämpningar medan manuset stegras mot ett klimax. Man håller andan för vad som är på väg att hända. Någon ska snart dö. Men, ska det visa sig, det är vare sig Lars eller Lisa.
Regissör Tommy Wirkola (Död snö, 2009) väljer i stället en annan riktning. Klockan dras tillbaka, nya karaktärer introduceras och handlingen expanderar. Det som var en intim tvåmannathriller byter skepnad till urspårad och vulgär splatterskräckkomedi. Nerven går förlorad när ödesmättad spänning ersätts med oanständiga skämt och avsågade kroppsdelar. För varje nytt lager som läggs till, som bland annat inkluderar överaggressiva pensionärer och nazister som rymt från fängelset, så kommer man längre från den lyckade grundpremissen.
Kanske borde man inte bli förvånad över hur filmen utvecklas med tanke på Wirkolas tidigare våldskavalkader. Men inledningen är så pass effektiv i sin återhållsamhet och skickliga hantering av spänning att besvikelsen är ofrånkomlig när blodsorgien kickar in. I det här fallet hade jag klarat mig gott utan splatter.
