I Care A Lot

David Weiss 09:00 13 May 2021

Marla Grayson (Rosamund Pike) är en kostymdräktshaj med bländande tandrad. Hon arbetar som juridisk vårdnadshavare för åldrande, ensamma knösar och utnyttjar positionen för att länsa dem på deras tillgångar. Det fungerar alldeles utmärkt till dess att Jennifer Peterson (Dianne West) står på tur. Peterson visar sig ha förgreningar in i ryska maffian och det tar inte särskilt lång tid innan ett gäng brutala torpeder dundrar in hemma hos Marla.

I Care A Lot inleds som en kalkylerad Scorsesekopia när Marla, med bästa Jordan Belfort-arrogans, förkunnar, genom berättarröst, hur överjävligt duktig hon är på att blåsa folk. Likt Wolf of Wall Street (2013) balanserar I Care A Lot mellan den inneboende viljan att försöka förstå/känna empati för en huvudkaraktär som berättar sin egen historia och det amoraliska i att utnyttja andra för egen vinning. Men när Scorsese låter sina karaktärer hänga sig själva genom att dra deras dekadens och brist på självinsikt till bristningsgränsen, är regissör J Blakeson istället mild i sin karaktärisering av ett as. Marla är förvisso sjukligt driven och bryr sig knappast om offrena hon lämnar i sitt kölvatten, men hon är också en outsider. Hon är gay och i minoritet i en mansdominerad värld där män attackerar henne från alla håll och kanter. Hennes oförtjänt utsatta position anspelas det på lite för ofta för att hennes amoraliska svineri verkligen ska bli bitande satir.

När maffiagubbarna gör entré ändrar filmen skepnad och blir mer av en traditionell actionthriller. Med gediget hantverk och energetiskt puls. Det är en form som passar filmen bättre, men de endimensionella skurkarna är tagna ur en annan film och skär sig med publikens komplicerade förhållande till Marla. Kanske spänner Blakeson bågen för högt. Men filmen är åtminstone underhållande från start till mål. Om man missar målet är kul alltid en bra kompensation. 

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 
0 Kommentera

Fler filmrecensioner

Filmrecension: The Voyeurs

"Vackra kroppar gnids mot varandra i takt med att en eskalerande frekvens av huvudlösa repliker skaver mot publikens hörselgångar likt tops utan bomullstopp."