Helt plötsligt

Undergroundosande Helt plötsligt utspelas i ett slitet, utsiktslöst och lätt deprimerande Argentina. Med ett kornigt svartvitt foto visas singeltjejen Marcias enahanda liv. I underklädesaffären där hon jobbar, på gympan, ensam framför tv:n. Hon ringer till en man, men lägger på när han svarar. Så träffar hon två flator, de kallar sig Mao och Lenin och använder både smicker och en vass kniv för att locka med henne på äventyr. Planlöst driver det udda sammansatta gänget från en plats till en annan innan de anländer hos en släkting till en av tjejerna, där de bestämmer sig för att övernatta i brist på annat. Och så sker några möten, det utövas lite sex och inträffar ett dödsfall innan det är dags att åka hem igen. Regissören Diego Lerman är ingen kille som använder de stora gesterna. Han lär ha kollat på [I]Paris, Texas[/I] ett antal gånger och lyckas komma en bra bit på väg mot originalet i all dess old school-underjordiska stil. Det finns en skön, drastisk svart humor i filmen och några minimalistiska men intressanta porträtt av historiens outsiderkaraktärer. Det tillhör väl den här typen av filmers karaktär att den mestadels består av en transportsträcka och saknar fokus på målet, men i det här fallet blir det lite väl sparsmakat och obestämt. Ett foto som snarare är smutsigt än estetiskt, en avskalad - på gränsen till kryptisk - dialog och en handling som kryper sakta, sakta fram. Det blir mer långtråkigt än fascinerande - det saknas djup, ärlighet och en nödvändig exakthet för att filmen ska landa någon annanstans än på den ointressanta sidan av svårtillgänglig.