Det är tidigt femtiotal i en sömnig utkant av New York, där beatniks jagar kjoltyg och den manliga matteläraren inte drar sig för att förnedra skolflickor i klassrummet. Men Legs (en fantastiskt skådespelardebut av Raven Adamson) tänker inte tolerera skiten längre. Hon inser att patriarkatet bekämpas bäst undercover och startar Foxfire, ett gäng vars busstreck eskalerar i takt med retoriken. Gruppdynamiken spänns åt när de köper hus och etablerar ett kollektiv – en fristad där medlemmarna blir fler, agendan mer radikal och insatserna allt högre.
Återigen filmatiseras Joyce Carol Oates roman Foxfire – en tjejligas bekännelser (den första gjordes 1996 med Angelina Jolie i huvudrollen), en uppväxtskildring som med sin pomaderade tidsanda och berättarröst för tankarna till Stand by Me. Här sätts saker i perspektiv av Maddy (Katie Coseni), en blyg levnadstecknare som positionerat sig vid sidlinjen med sin skrivmaskin. Torrt och sakligt spåras knuffarna mot kokpunkten till männen – de som utnyttjade och förlöjligade, när resten bara stod stilla och såg på.
Regisserar gör fransmannen Laurent Cantet som tidigare hittat svensk publik med Mot södern och Mellan väggarna. Särskilt i den senare visade han ett sällsynt handlag med unga skådespelare, ett som här kommer väl till pass när hetlevrade och röriga situationer registreras med klanderfri lyhördhet och låg promille. Men på vägen mot perfektion märks alltför ofta det vuxna sällskapet. Unga sinnen kräver sina kongeniala klavertramp, även bakom kameran.
