Ett fritt land!

Det är lätt att bli bortskämd, de senaste åren har Frankrike producerat den ena känsliga, intelligenta och socialt medvetna filmen efter den andra (se till exempel nu också aktuella [I]Den lugna staden[/I]). Därför var det förstås en besvikelse när jag nu råkar på en film som inte alls håller måttet. Det är inget fel på idéerna bakom [I]Ett fritt land![/I] - en tunisisk man försöker fuska sig in i Frankrike, och lever en tid på samhällets absoluta botten - på härbärgen, som gatuförsäljare i tunnelbanan och på ett mentalsjukhus. Den debuterande regissören och manusförfattaren Abdel Kechiche verkar dessutom haft som avsikt att gå emot strömmen och inte bara bjuda på dussinmisären, utan istället visa på värmen och livskraften på samhällets källarplan. Någonstans går det ändå fel. Kanske för att huvudpersonen Jallel (Sami Bouajila i en roll som tangerar den han hade i [I]Våra lyckliga liv[/I]) framstår som en ganska ointressant och tam figur, jämfört med de människor han möter. Eller kanske för att jag är så innerligt trött på dessa porträtt av kvinnor med stark sexualitet, som nästan utan undantag är känslomässigt instabila eller inlagda på mentalsjukhus. I den här filmen heter hon Lucie, och Jallel inleder ett förhållande med henne trots att hon uppenbarligen inte är mentalt frisk, trots att hon är gravid och nästan tvångsmässigt säljer sin kropp för 20 franc till varenda man hon träffar. Lucie och hennes historia hade kanske varit vettig om man hade ägnat hela filmen åt henne. Nu kastas hon och hennes desperation nästan vårdslöst in i handlingen, och skildringen blir aldrig mer än ytlig och klichéartad. Och trots det goda uppsåtet ger hela filmen faktiskt samma känsla. Jag har inga tvångsmässiga socialrealistiska lustar, och längtar inte efter misär för misärens skull, men i sin vilja att visa kollegialiteten mellan de medellösa trivialiserar Abdel Kechiche snarast deras situation, och framställer dem dessutom som frikopplade från resten av samhället. Ingen av dem verkar vara viktig nog att få vara en nyanserad eller fullständig karaktär. Och då försvinner också allt angeläget med historien.