Eskorten

Den åldrande mannens bekymmer står som bekant inte högt i kurs i Sverige.Ulf Lundell är bara en som blivit påmind om detta. I Sydeuropa har han enhelt annan status. Minns den grubblande Bruno Ganz i Theo AngelopoulosEvigheten och en dag, minns den bittre dansaren i Carlos Sauras Tango. Menkanske är Frankrike ändå det land som allra mest vurmar för seniorens väloch ve. Som i den väldigt medelålders regissören Michel Blancs nya filmEskorten. Daniel Auteuil spelar Pierre som jobbar som lärare i litteratur i Paris. Hanhar en vacker fru, han har en son på 17 ­ men hans liv är tydligen tråkigt. Så en dag får han nog. Han tar första bästa plan ­och det råkar gå tillLondon. Där ska han skriva en bok, om vad vet han inte, och där träffar hanTom, en man i 25-årsåldern som jobbar på ett café, men som på kvällarnaförsörjer sig som eskort. Då och då stannar det vid just eskort, menegentligen är det en eufemism för gigolo. Pierre lockas in i Toms värld, ochenligt fransk logik har denne medelålders man inga som helst bekymmer medatt smälta in i Londons dekadenta undervärld. Och innan någon hinner sägaflaska så har Pierre blivit en fullfjädrad gigolo, med siktet alltmerinställt på två saker ­ pengar och kokain. Under tiden infinner sig dock en del bekymmer för tittaren. Dels är alltsåAuteuil inte direkt trovärdig i den här miljön, det är svårt att ta hansbrutna och pipiga engelska på allvar ­Inspector Clouseau gör sig envist påmind ­ och dels är han så genuint osympatisk och patetisk atthjältekostymen passar honom rätt illa. Idén till filmen kommer från början från författaren Hanif Kureishi, han somskrev manus till Min sköna tvättomat. I den ursprungliga tanken var Tom,vars kyliga karaktär vi aldrig blir kloka på, i stället en 25-årigpakistansk kvinna. Jag ska inte recensera filmen som aldrig gjordes ­- mennog låter det som ett mer spännande möte. I gigolo-genren står Eskorten alltså sig rätt slätt. Den saknar en helgjutenidé och en genomtänkt tanke. Och psykologin brister när vi får träffahustrun i Paris. Varför lämnade han henne? Ingenting i framförandet av dennaeleganta fransyska ger oss någon ledtråd. Då blir det genast också svårareatt logiskt förstå utförsbacken i London. Och än mindre regissörens klurigagrimas i slutscenen. En historia måste helt enkelt bära hela vägen. Dessutommår ingen film illa av lite humor. Det hade American Gigolo. Eller liteempati. Det hade Midnight Cowboy. Se om dem i stället.[p](Premiär 19 maj)