En underbar dag

Det krävs en titt i lexikonet för att inse att detta faktiskt är George Clooneys första huvudroll, på film. Hans ansikte känns redan mer bekant än grannens och hans plats bredvid megastjärnan Pfeiffer ter sig självklar. Detta naturligtvis till följd av de många skriverier som omgett hans stora roll i populära TV-serien Cityakuten. En av dessa notiser hävdar dessutom att Clooney inte tycker om barn och därför har låtit sterilisera sig. En omständighet att betänka inför följande intrig: journalisten Jack Taylor och arkitekten Melanie Parker är båda skilda och har varsitt femårigt barn som går på samma dagis. När de små, på grund av Jacks bristande ordningsinne, missar dagisutflykten tvingas deras föräldrar, mycket ovilligt, hjälpa varandra genom dagens bestyr. Melanie har en vinna-eller-försvinna-presentation att göra på jobbet och Jack har ett lika viktigt scoop att verifiera innan det är dags för presskonferens. Barnen kan dock inte, på barns vis, riktigt fatta situationens allvar, och trubbel är således på ingångMichelle Pfeiffer, som förutom de uppenbara skälen, kan vara angenäm att skåda på film har tyvärr blivit rejält felcastad i de flesta filmer som hon varit med i de senaste åren. Hon ska, och kan, inte göra arbetarklass (Frankie & Johnny), före detta marinkårssoldat (Farliga sinnen) eller skjutjärnsreporter (Tid att älska) vi pratar om några smärtsamma år. Men de som har börjat plocka ner idolbilderna från väggen kan hejda sig. Här gör hon den medelklasskvinna hon är, och så skingras plötsligt molnen igen. Vi tror på att hon är ensamstående mamma och framgångsrik arkitekt samt att denna kombination skapar extrema problem i vardagsplaneringen. Stor förtjänst i detta har också regissör Hoffman som har insett att hennes repertoar inte inbegriper snubbelhumor.Nå, detta är egentligen inte en film att orda så mycket mer om. Tanken att två aviga människor kan fogas ihop till en amorös enhet får vi ständiga bevis på, från repertoaren, men detta känns ändå mer sevärt än vanligt. Där andra liknande filmer koncentrerar sig på barn-som-kopplare-temat ter sig detta mer som en underhållande karikatyr på föräldraskapets våndor. Låt vara att det serveras ett antal sockrade scener, och att den sista hångelkvarten är extremt överflödig. Och den som delar Clooneys, påstådda, syn på barn ska självklart hålla sig på betryggande avstånd från denna film.