Drömbilden

Glenn Gordon Caron, hjärnan bakom framgångsrikt malande TV-hitar som Par i brott, har skrivit manus till Drömbilden och lyckats med konststycket att regissera sommarens minst krystade romantiska komedi. Men bilden av reklamvärlden på Manhattan - där du helst ska vara gift och fullt dedikerad karriärskvinna för att få vara med i teamet bakom den nya senapslanseringen - eller det sedvanliga scenariot där snäll flicka vill ha stygg pojke (men kommer på bättre tankar med hjälp av en hjärtegod man och en chic väninna), känns emellertid inte särdeles nyskapande eller spontant. Det är snarare något i atmosfären; en ådra som inte känns påtvingat komisk, som gör att reflexerna i halsen kan slappna av utan nervlugnande medel. Jennifer Aniston (Vänner) visade senast på bioduken i Hon är min att hon både har tålamod, förmåga och timing nog att vara en god kandidat till att bära de stora formaten, till skillnad från många av sina kollegor i TV-världen. Aniston har ett sinne för att låta de komiska reaktionerna komma till henne i stället för att uppsöka dem, och lyckas att ge en känsla av trovärdig integritet åt sin karaktär. Jay Mohr, som spelade den illsinnade agenten i Jerry Maguire, har i rollen som mjukiskillen Nick lyckats att hitta en ganska bra balans mellan tafatthet och uppumpad stolthet. Hans dröjande och eftertänksamma sätt utgör en perfekt kontrast till resten av sällskapet av målmedvetna glidare, som bland annat utgörs av den tröttsamme men smått komiske Kevin Bacon. Filmens dialog lyckas stundtals på ett väldigt opretentiöst sätt att driva med fenomenet affärsvärlden utan att bli för övertydligt, som när Anistons bundsförvant på kontoret (Illeana Dogulas) troskyldigt artikulerar för Aniston att hon "inte ljög utan bara sålde" när hon diktar ihop en historia om Anistons förhållande till Nick, för att deras gemensamme chef ska hålla sig på mattan. Drömbilden är med andra ord ganska okej. Men inte tillräckligt bra för att man ska skynda på med att masa sig iväg till närmsta biograf. Det är nog troligare att man väljer att sätta sig på en sval veranda tillsammans med en back öl och det smakfullt underhållande tidsfördrivet Kevin Bacon-spelet, och stilla vänta på videosläppet lagom till jul