(Antoine) Denis Ménochet (ser inte han mer och mer ut som Kim Bodina?) är inte välkommen i byn. På den lokala puben kallas han nedsättande för ”fransmannen”. Han ses både som lite finare och intellektuell, något som inte går hem hos de lokala bönderna. Dessutom är han emot att vindkraftverk ska få byggas och förstöra det vackra landskapet vilket gör honom än mer impopulär. En utböling som kommer och dikterar reglerna. Själv vill han bygga på sin gård och odla grönsaker med frun Olga (Marina Foïs).
Det blir en krock mellan honom och spanjorerna, i synnerhet med hans grannar, bröderna Xan (Luis Zahera) och Lorenzo (Diego Anido). Den sistnämnde är ”lite bakom” efter att sparkats av en häst. Bröderna skulle kunna vara kusiner med den inavlade befolkningen i Den sista färden (1972). Just det obehagliga som ständigt lurar i deras sätt att vara känns besläktat med galna sydstatare, i övrigt inga likheter. Konflikten, där Antoine och Xan möts i flera hotfulla scener, kommer smygande. Man vet inte riktigt vartåt det bär, men troligen skulle inte ens Robert Aschberg skulle kunna rädda upp denna situation.
Nej, här byggs thrillermomentet upp väl och det är filmens behållning. Man förstår att bråket har pågått ett tag och man får också förståelse för båda sidors agerande. Det är snyggt gjort. Däremot är det just resan mot målet, där man har på känn vad det kommer att leda till, som då och då tappar fart med scener som känns överflödiga. Vi kommer inte Antoine och Olga närmre med dessa. Snarare hade det mer spännande att få veta vad som föregår i Xan och Lorenzos hus. Eller gått djupare in i hur en konflikt kan förstöra en familj. De ovälkomna är en mycket välgjord film. En thriller för finsmakarna.
