Keira Knightley tillhör inte vår tids mest intressanta aktörer. Hon är ingen stark karaktärsskådespelare. Ändå har hon en viss energi, som ger kraft åt karaktärerna hon porträtterar. Ofta liknar de också varandra; starka kvinnor i korsetter som de avskyr. Här den franska författaren, artisten och journalisten Colette.
Det är sent 1800-tal och lantisen Colette gifter sig med den äldre “Willy”, flyttar till Paris och introduceras till de parisiska fin de siécle-salongerna. Willy är berömd författare, med en stab av underbetalda spökskrivare i sin tjänst. Snart är också Colette sysselsatt med att skriva romaner som ges ut under Willys namn. Colettes/Willys pikanta böcker om flickan Claudine slår säljrekord. Willy hyllas, Claudine-merch går åt som smör i solsken och unga kvinnor över hela Paris börjar klä sig i Claudine-klänningar. Samtidigt står Colette tappert ut med sin pruttande och rapande make och hans otaliga flörter med societetsdamer. Men hon börjar också upptäcka sin egen, queera sexualitet, och skaffar sig förbindelser på sitt håll.
På en societetsfest ser Colette en pyntad sköldpadda som hjälplöst kravlar runt på ett guldfat, ett levande prydnadsföremål. “You poor thing. You want the earth and the grass, don’t you“, säger hon till den, men så klart egentligen till sig själv. Mer djupsinnig än såhär blir tyvärr inte filmen. Några öppna feministiska dörrar slås in: Colette vill inte ha på sig en hårt korsetterad klänning när hon ska på fest utan byter till en mer bekväm. Det här är en formelartad film om en cool kvinna före sin tid, och hennes frigörelse. Men det är också mycket god underhållning. Den saknar ordentligt djup men är extremt snygg att titta på, från Colettes outfits till interiörerna till de franska landskapen. Filmen förtjänar också pluspoäng för de lesbiska relationerna, som skildras utan att en kladdig manlig blick gör sig påmind.
