Children of the Enemy

David Weiss 09:00 6 May 2021

Telefonsamtal efter telefonsamtal efter telefonsamtal. Patricio Galvez är fast i en byråkrati vars företrädare helst önskade att han för en gång skull slutade ringa. Galvez liv är sönderslaget efter att hans dotter Amanda, som var gift med den ökände IS-terroristen Michael Skråmo och som frivilligt reste till Raqqa, har dött när kalifatet föll samman. Klockan hamrar på och Galvez kommer ingenvart: den svenska byråkratin försöker maska ut tiden till dess att någon annan europeisk stat tar beslut som man enkelt kan följa, samtidigt som Galvez barnbarn är undernärda och börjar se allt mer sargade ut. Han flyger till Syrien i uppdrag att ta med barnen tillbaka till Sverige.

Children of the Enemy ligger någonstans mellan thriller och melodram och passar hyfsat bra i de två, i det här fallet, inte helt förenliga genrerna. Scenariot som sådant gör filmen till en melodram, där “handlingen dikterar karaktärerna”, som Sidney Lumet en gång beskrev subgenren. Galvez är intvingad i en situation han inte har kontroll över och han får helt enkelt agera utifrån de villkor som han tilldelas. Det skildrar en hopplöshet och desperation som är drabbande. Men ibland hade jag önskat att filmen hade tillåtit en viss distans för att väga in ett grubblande perspektiv på den hemska situation Galvez befinner sig i.

Istället utspelar sig filmen tätt inpå, i realtid, med thrillerformatets ständiga stress och tidsfrister. Det är logiskt och för det mesta fungerar det rätt bra sett till situationen som filmen gestaltar. Med nervig tillgång och möjlighet att fånga det mesta på film är det lätt att förstå varför man väljer att berätta filmen mestadels som thriller. Dock förekommer ett forcerat stilgrepp i en dagräkning som dyker upp i tid och otid för att dunka in hur tiden rusar iväg. Det är både onödigt, man greppar det ändå, och ger en viss falsk känsla av uppdrivet drama i ett scenario som redan kokar över av dramatik.

Children of the Enemy är både engagerande och upprörande, men hade varit bättre om den ibland släppt den tickande klockan och tagit ett steg tillbaka.

Genre: 
Regi: 
0 Kommentera

Fler filmrecensioner

Filmrecension: Wrong Turn

"Varje sommar behöver en blodig campingtur, en zombieinvasion eller hajtornado att svepas in i när solen sänker sig över sommarstugor och landsortsbiografer."

Filmrecension: Wrath of Man

"En mans vrede är inte att leka med är sensmoralen i Guy Ritchies återförening med den alltid stoiske Jason Statham efter sexton år isär (sedan Revolver)."