[I]Boys don't cry[/I] är baserad på historien bakom ett trippelmord som skakade ett litet samhälle i Nebraska så sent som -93. Brandon Teena blev våldtagen av två bekanta och senare, tillsammans med två vänner, mördad.
Efterskalven har varit många. Tidigare i år kom dokumentären [I]The Brandon Teena Story. [/I]Kimberly Peirces film fick svensk premiär under Stockholms filmfestival i november.
Förvånansvärt och befriande nog möter vi varken några dokusåpamanér eller tiltat frossande i detaljer. [I]Boys don't cry [/I]är i stället en lyhörd berättelse och mycket sevärd film om två unga mäns och ett helt samhälles inskränkta rädsla för det okända, okontrollerbara och icke givna. Det är också en blixtrungande historia om kärlek och begreppet identitet. Brandon Teena döptes nämligen som liten till flicknamnet Teena Brandon, något som han snart kom underfund med inte passade hans upplevelse av att vara heterosexuell man med en flair för vackra och sensuella kvinnor. Men så länge inte samhället kände till hans bakgrund var det grönt kort; det var lastbilsflaksrodeo på fältet, öl framför dumburken tillsammans med de andra grabbarna, elektriskt flirtande med hålans sniffande beauty queen Lana, och det var en tubsocka innanför brallorna.
Hilary Swank är lysande i rollen som Brandon Teena. Vi behöver ingen resumé av hans tidigare liv; rädslan, osäkerheten och den pirrande nyfikenheten och lusten lyser igenom i Swanks ansikte. Även Chloë Sevignys Lana är utsökt ihopsnickrad från de familjespillror hon vuxit upp i. Hennes sarkastiska humor, trötta ögon och längtan bort gestaltas med små, små medel. Hon blir ett mänskligt väsen i en vardaglig och absurd tillvaro, där till och med röken från den lokala fabrikens skorstenar verkar surrealistisk men ändå, till skillnad från det mesta andra i parets omgivningar, levande.Boys don't cry
Skådespelare:
Regi:
