Bornholms Eko

Det är ingenting som ekar på Bornholm, i alla fall inte i den här filmen. [I]Bornholms eko[/I] är svenska för Bornholms stemme, en amatörmässig lokalradiostation på den danska ön, som ligger lika nära öborna i sitt tilltal som den debuterande regissören Lotte Svendsen gör. Det är nämligen en smått sensationell debut som hon begår med [I]Bornholms eko[/I]. En film som kunde utspelats på vilken ö eller i vilken avkrok som helst - det är både pinsamt och parodiskt att den svenske distributören bara valt att sätta upp filmen på biografer i "fiskestäder" i södra Sverige. Först som sist är det här nämligen en kärlekshistoria. Och en bra sådan. Men, visst, det rör sig också om fiske. Det är tidigt 80-tal och näringen blomstrar på Bornholm. Huvudrollen Lars-Erik är kung i hamnen, sedelbuntarna putar i fickorna och hemma i tegelvillan kan han och hustrun Sonja skryta med all den tidens moderna teknik - vitvaror i kubik och fjärrstyrda speglar intill den fantastiskt fula 80-tals-dubbelsängen. Så kommer en man till ön. En marinbiolog från Köpenhamn. En man som säger att nu får det vara stopp på fisket - annars tar fisken slut i havet. Ett besked som vänder upp och ner på livet för Lars-Erik och Sonja - och många med dem. Lars-Erik är dessutom en man som hellre skulle dö än be någon om hjälp - och hans stolthet får konsekvenser. Det kunde alltså varit Bengtsfors, det kunde varit ett dödsfall i en familj, det kunde varit en skilsmässa. Det handlar om en plötslig förändring som får dramatiska effekter. Nu är Bornholm, med sitt spektakulära landskap, omgivet av det allt som oftast upprörda Östersjön, självfallet en lämplig plats för en sådan historia. Men - jag upprepar - Bornholms eko är ingen fiskefilm. Den är däremot en gripande och rörande historia om några människor, där ungefär hälften är släkt med varandra, och ett kärleksfullt porträtt av deras liv, i ett hörn av världen. Lotte Svendsen gör heller ingen hemlighet av att detta är en exotisk miljö, när hon påpassligt väver in en del av den lokala folkloren - ni har sannolikt inte sett en "krøllebøllefest" på film förut! Bornholms eko påminner för övrigt inte så lite om den framgångsrika våg av engelska filmer som kommit det senaste decenniet. Filmens humor för ofta tankarna till Mike Leigh, vilket blir till ännu en bekräftelse på att detta är en film som är betydligt mer universell än vad dess marknadsförare förstått.