Det ekar av länge bortglömd new wave, dystra brittiska industriförorter och sneda tänder. Sättet att sjunga som att ingen är menad att lyssna, smattrande marching band-trummor, mörkt muller som smyger sig på likt kompakt dimma. Det ekar av länge bortglömd new wave, dystra brittiska industriförorter och sneda tänder. Och får mig att längta efter Strawberry Switchblade, The Wake eller Svart, eller vadsomhelst som gavs ut på småbolag mellan 1981 och 83.
