Van Morrison återvänder från den zombietillvaro han befunnit sig i under större delen av 90-talet, och han gör det med besked. Hans nya skiva innehåller inga plågsamma deltabluesförsök, i stället är det en återgång till den soul han spelade in tidigt på 70-talet, på till exempel [I]S:t Dominic's Preview[/I] och [I]Tupel
(Telegram/Warner)
KinndaDet var en gång en A&R-man som hade kommit över en talangfull ung sångerska med exotisk lyster. Hon hade så mycket talang att hon redan nio år gammal kommit tvåa i klassens melodifestival på roliga timmen hemma i Gottsunda genom att mima till Madonna. A&R-mannen gick med den talangfulla sångerskan till det stora skivbolaget.
- God dag, stora skivbolagsdirektör, sa han.
- God dag, god dag, svar |
Bird, fish or inbetween
Souls är ett av få svenska band som lyckas bygga upp förväntningarmed sin musik. Det är omöjligt att slölyssna på dem, de pockar konstant pådin uppmärksamhet och har en förmåga att överraska som är få band förunnat.Debutplattan, som släpptes -94, fick överlag väldigt bra kritik,personligen blev jag inte helt knäckt över
Welcome to the Infant Freebase
Vad det är som gör att The Soundtrack of Our Lives inte blivit enmarginell företeelse och bara nått ut till de redan invigda har jag ingensom helst aning om. Eller varför lyssnarna valde att rösta in dem påTrackslistan i somras. Som bekant är det sällan som begåvning och bra låtarräcker. Antalet grymma band som bittert
Dynamite
Dynamite är Stina Nordenstams tredje skiva och förmodligen denmest svårlyssnade. De drömska jazzharmonierna, värmen, den ständigtnärvarande hoppfullheten från hennes tidigare skivor har ersatts avnattsvart mörker. Men det är ett mörker som ju mer man tillåter sigfängslas av det, fylls av nyanser, av en ödslighet som är