Om jag varit Jenny Öman och Camilla Lundin hade jag alltid gått omkring med en kassettspelare i fickan och sista halvannan minuten av DoYou Have to Cry inspelad. Sedan borde flinen om tjejpop försvinna raskt.Visserligen är det mest killar som står för den massiva gitarrkaskaden därhalva Stockholms musikelit för övrigt, från Whale och Popsicle till Kents Sami Sirviö men attityden är helt och hållet
Superstudio Blå/Diesel
DesirelessEfter att ha spelat Eagle-Eye Cherrys efterlängtade debutalbum omoch om igen ungefär hur många gånger som helst är det bestående intrycketen gnagande känsla av att jag inte koncentrerat mig tillräckligt. Låtarnasom virvlar genom huvudet känns som kardborrebanden till favoritskornabrukade bli när man var liten: så flitigt använda att de inte längre hakari varandra. Eagle-Eyes lite hesa sång, gnissl |
