"Snyggt och organiskt, men saknar vemod."
Razzia
Joel Alme – Sköt er själva så sköter jag inte mitt
"Ett stämningsfullt verk som riktar strålkastarna mot den inre resan."
Musikrecension: Sophia Somajo - Freudian Slip
"Det här gör henne till ett pophopp att räkna med."
Musikrecension: Maia Hirasawa — Vacker Och Ful
Vacker Och Ful är vacker rakt igenom, men då och då också väldigt platt.
Port Noir - Any Way The Wind Carries
Södertäljetrion lyckas smita mellan postrockens nätta galler och snuddar den djentiga proggmetallen, samtidigt som de djupt beaktar popjaget. För att redan på sitt andra album har trion plockat isär sitt sound, och skruvat ihop det igen – effektivare och stabilare. Det är mindre spretigt och de balladmässiga som akustiska elementen har slipats ner. Varenda ton rör sig i ett bitterljuvt universum där Katatonia, Khoma och Deftones bakats ihop med nyanser av Tool och Muse, men det är ändå Love Anderssons smäktande röst som förför lyssnaren.
Skraeckoedlan - Sagor
Likt en färgglad våg med grusig textur svämmar Skraeckoedlan över ens sinnen med en melodisk och progressiv fuzzrock. Riffens komplexa natur drar skarpa paralleller till Mastodon, fast ligger på slagsida åt rock snarare än metal. Titeln Sagor är pricksäkert vald, låtarna ter sig som fantasifulla utspel till en surrealistisk barnbok. Trots en djup tyngd som håller bandet med rejäla fötter på marken, lyfter låtarna ofta upp mot skyn för att färdas i en drömsk molnmiljö.
