Mute/MNW-ILR

Musikrecension

Acme

Det hade varit så enkelt för Jon, Judah och Russel att bara tröska vidare med sin framgångsrika, primitiva psykblues och cementera sig som det smarta partybandet. Formen hittade de ju för flera år sedan, och trots att inte en Blues Explosion-platta varit den andra lik har man ändå kunnat hitta en mängd gemensamma nämnar

Talk About the Blues

CD-singeln är god valuta. En remix med snyggt samplad gospelkör och ett annat av albumets bästa spår i en Mississippifuktig remix av Jim Dickinson. Plus videon, med en söt Winona Ryder som Spencer. Fast vinylsingeln har istället en högst explosiv version av Pussy Galore-låten [I]Wait A Minute[/I].

Pink Elephants

Ett album med Gainsbourg-sånger räckte inte för Mick Harvey. Men det räckte för mig. Det här är överdos in absurdum; av intresse enbart för Serge-fanatiker. Och de hatar det i alla fall.

Consumed

I väntan på att Plastikmans fascinerande konceptalbum [I]Project[/I] dyker upp här, får man nöja sig med den ytterst sparsmakade skivan [I]Consumed[/I] -- uppföljaren till den banbrytande [I]Muzik[/I] från 1994 (en skiva som bland mycket annat gav namn åt en känd musiktidning). Richie Hawtin, som han heter, gillar monotoni. Om en dator skulle få ett hjärta och någon spelade in ljudet av dess puls,

Ultra

Tionde eller femtonde gången videon till [I]Barrel Of a Gun[/I]rullar förbi på Z TV undrar jag om folk verkligen hör vad Dave Gahan sjunger. "This horny creep, set upon weary feet/who looks in need of sleep that doesnt come. This twisted, tortured mess, this bed of sinfulness/longing for some rest and feeling numb, vicious appetite visits me every night/and won't be satisfied, won't be denied/an u

Musikrecension

The Boatman's Call

Riktigt stora skådespelare lyckas ofta beröra sin publik utan att blotta så mycket av sig själv. Nick Cave, en av de mest teatraliska personligheter rockscenen sett de senaste 15 åren, har varit sådan. Han har sjungit om backanaler, mordorgier, sex, Gud och Elvis, men han har aldrig sjungit om sig själv. Den mest person

Cowboy

Erasure är alltid Erasure - hade någon väntat sig något annat? Vince Clarke är verkligen värd all respekt, men Erasure kommer alltid förmig att vara hans loserprojekt. Men det är klart, man kan knappast förebrå dem för att de vill göra en ny platta - de går ju så bra och 80-talet är juså rätt nu. Och respekt ska väl Erasure också ha, de blir ju i alla fallinte sämre, som Pet Shop Boys.

Mute/MNW-ILR

Acme

Talk About the Blues

Pink Elephants

Consumed

Ultra

The Boatman's Call

Cowboy

Tidskriftspriset 2012

Senaste skivrecensioner

Senaste filmrecensioner

Senaste numret som PDF

Om Nöjesguiden

Adress

Mute/MNW-ILR

Tidskriftspriset 2012

Senaste skivrecensioner

Senaste filmrecensioner

Nöjesguidens nyhetsbrev