Mute/Emi
Nick Cave & Warren Ellis - The Road – Original Soundtrack
Med framför allt violin och piano, stundtals hotfullt loopade, har Nick Caves och hans mångårige samarbetspartner Warren Ellis byggt ett soundtrack lika bedövande vackert som förödande hotfullt.
Richard Hawley - Truelove’s Gutter
Säg någon annan efter Roy Orbison som kan göra smäktande storslagna croonerballader med klichéer om sångfåglar som sjunger enbart för honom i texten utan att någonsin bli ens en aning patetisk?
Dig, Lazarus, dig!
Heigh-ho. Likt sju degenerade dvärgar på väg till gruvans nattskift omväxlande trallar och manglar The Bad Seeds, som inte helt lyckades få oväsendet ur sina kroppar med förra årets Grinderman. Under tiden förädlar Nick Cave såväl sitt novellskrivande som sitt sätt att pratsjunga fram rännstensdramatiken och - ännu mer glädjande - sitt låtskrivande, så att hans enda jämlike är Tom Waits.
Grinderman
I skapelseprocessen med Abbatoir Blue/The Lyre of Orpheus skapade Nick Cave Grinderman tillsammans med utvalda delar av Bad Seeds (Warren Ellis, Martyn P Casey, Jim Sclavunos). Han hade tröttnat på att sitta och skriva hemifrån och i efterhand presentera materialet till sitt band och ville jobba mer improvisatoriskt.
Tanken på att Nick Cave skulle behöva återuppfinna sig själv är ganska skrattretande.
Tanken på att Nick Cave skulle behöva återuppfinna sig själv är ganska skrattretande.
Richard Hawley
Det är inte det nya och häftiga som vi söker. Egentligen. Vi jagar den eviga och djupa kärleken.
Jon Spencer Blues ExplosionFör två år sen kom [I]Plastic Fang[/I], och vi trodde att punkblues med både låtar och groove inte kunde komma längre än så. Men Jon Spencer Blues Explosion var fortfarande inte nöjda. Slimmade -- till och med namnet har förkortats -- och piggare än någonsin tar de bluesen in i 2000-talet. Där är David Holmes, DJ Shadow och Dan The Automator lika stora blueshjältar som Howlin' Wolf, Jimi Hendrix o |
Nick Cave & The Bad SeedsTrots att sommaren ligger augustitung tar jag mig an Nick Cave & The Bad Seeds nya dubbelskiva. Den första, [I]Abbatoir Blues[/I] är hård och visar sig vara trams. Vad det har med blues att göra har jag ingen aning om, jag kan stå ut med mycket skräp och bråte i vägen för att hitta en bra låt långt där inne, men herregud, så här ska det inte behöva vara. Alarmerande, offensiva gitarrer överfaller |