Efter de båda temaskivorna [I]Alice[/I] och [I]Blood Money[/I] för två år sedan har improvisationerna inför [I]Real Gone[/I] tagit Tom Waits i vilt spretande riktningar. Vi får möta den Tom Waits vi lärt känna genom åren i desperata ballader, teatraliska Kurt Weill-inspirerade burlesker och en novell där Tom Waits låter så lik William S Burroughs att narkotikaroteln kallar in extrapersonal.
Men
