Det ska erkännas med en gång: jag hade stora förväntningar på denna film. Detta inte bara till följd av att Leif Magnusson har gjort två av 90-talets bästa TV-thrillers, Den gråtande ministern och Kvinnan i det låsta rummet, utan även på grund av att det svenska filmåret 1998 i stora delar har varit erbarmerligt dåligt. Lukas Moodyssons lysande Fucking Åmål gör visserligen min längtan efter bevis
