Julie Christie

Finding Neverland

Att [I]Finding Neverland[/I] är nominerad till sju Oscars säger väldigt lite om filmen i sig självt. Det säger en del om bristen på små, fina filmer i fjol. Det bekräftar att marknadsvärdet hos både Johnny Depp och Kate Winslet ligger mycket högt just nu. Framförallt är det en påminnelse om Miramaxbolagets mäktiga bransch

Afterglow

Lucky Mann (en sliskig men öm Nolte) är hantverkaren som först lagar hemmafruarnas rör och sedan deras kärlekstörstande själsliv. Hans fru Phyllis (Julie Christie i en kritikerrosad och Oscarnominerad insats) är en ginpimplande, olycklig före detta B-skådis. När Lucky får jobb hos den sexuellt frustrerade och barnlängtande Marianne (Lara Flynn Boyle) börjar de premisser som huvudkaraktärerna lever

Hamlet

För ett antal år sedan visades Den tragiska historien om prins Hamlet av Danmark på svensk TV. Rakt ut framför kuddberget, från TV-skärmens karga och dimmiga landskap, klev en vresig Stellan Skarsgård. Han rev ner böcker från bokhyllan, förstörde för de vuxna som inte förstod, och hade en hemlighet som han inte kunde berätta för någon. Knappt ens för sin bästis Horatio. Oavsett om det rörde sig om

Dragonheart

Det här är egentligen en riktigt fånig film. Inledningsvis känner man sig förflyttad till Monty Pythons galna värld, komikergängets uppgörelse med Arthur-sagan, men efter ett tag framgår det att detta inte är en parodi. Men det är heller inte på blodigt allvar. Nyckelordet är saga, och det är på detta epitet som Cohen har hängt upp denna skröna från tiden då drakar kunde tala och rättvisa skipades