Martin Brest

Möt Joe Black är en film som det är lätt att vara cynisk över. I stort sett varje replik ackompanjeras av smäktande stråkar, och replikskiften som i en Woody Allen-film skulle vara över på ett ögonblick, blir här monstruöst långa för att ge plats åt de ingående närbilder som ska avslöja karaktärernas inneboende känslostormar. För den obotlige romantikern finns det emellertid mycket känslor att