"Birgit lever ett vanligt liv", heter det i pressmaterialet till Lisa Ohlins nya film om medelåldersångest i en stad någonstans i Sverige. Och redan där blir jag skeptisk. För det är precis som vanligt när "det vanliga livet" ska skildras i svensk film. Det är tristess, leda och slentrian från tidiga morgon till sena kvä
Lisa Ohlin
Tillfällig fru sökes
Lisa Ohlin blandar och ger och slänger ut några svenska fördomsprofiler på vita duken. Mjukismannen med vita tubsockar som längtar efter barn, men blir både bedragen och lämnad under förödmjukande former. Kommuntjänstekvinnan som försöker meditera sig till lycka, men ändå inte kan sluta att ha ihop det med gifta män som
Veranda för en tenorSå kom den då, Lisa Ohlins första långfilm. Hon lär efter sin rättvist bejublade kortfilm Ingen som du ha avböjt både det ena och andra långfilmsanbudet. Först för ett och ett halvt år sedan, då hon läste Klas Östergrens novell Veranda för en tenor, ansåg hon sig ha hittat ett manus värt hennes inträde i långfilmsbranschen. Och förväntningarna i nämnda branschs olika hörn är naturligtvis höga. Myc |