Yo La Tengo
Yo La Tengo - Popular Songs
70-talssoul, tidlös folkpop, skrammel-new wave, exotica, bubbelgumpop och långa psychmeditationer – you name it och Yo La Tengo spelar det.
De behärskar alla genres till fullo, och när de inte riktigt vet vart de ska ta vägen med all sin kompetens och all sin spelglädje slår de till med den här sortens showcase-album. Självklart imponerar det väldeliga, men berör? Näe.
Yo La TengoIra Kaplan, Georgia Hubley och James McNew utgör tillsammans... |
Yo La TengoPå Yo La Tengos förra skiva tackade de Kurt Wagner.
I förväg har det just visat sig, för det är på bandets tolfte skiva de följer i hans fotspår med en vuxen och eftertänksam skiva, inte helt olik Lambchops [I]Is a Woman[/I]. Piano + ballader = kontemplation.
Precis som sin föregångare är [I]Summer Sun[/I] inspelad i Nashville och den här gången hörs det. [I]Summer Sun[/I]? De har till oc |
Yo La Tengo"Nuclear War/It's a motherfucker, don't you know/If they push that button, your ass gotta go". Sun Ra var övertygad om att Nuclear War skulle bli en funky radiohit, men inte förrän Yo La Tengo med barnkör och frijazzare behandlar den som en hybrid mellan Velvet Underground, Ornette Coleman och Sun Ra Arkestra når Saturnusfunken sin fulla potential. |
And Then Nothing Turned Itself Inside-out
Jag har alltid varit av åsikten att när musiker blir för duktiga, för "färdiga", är musiken förstörd. Den blir ointressant, tillrättalagd och skavankfri. Eller pretentiös, sönderanalyserad och teoretisk. En annan utbredd åsikt som jag brukar dela är att om ett band är för eklektiska och breda i sin musiksmak så blir res