Erik de Vahl

Rent och vackert promenerar Erik de Vahl genom mitt medvetande som om han vore en François Truffaut- eller Vincent Gallo-film. Det är en enkel traditionell ljudbild med drömsk gitarr som möter ett metalliskt, ibland obehagligt, realistiskt filter. Det är fint, men inte alls lika spännande, brinnande och intensivt som de