Det finns två saker som funkar lika bra på Pontus 30 år som det gjorde på Pontus 6 år, nämligen The Beatles och Zelda-spel. I fredags var det så dags för en ny del i serien - Skyward Sword. (För er inte lika hopplöst torsk på den kan jag informera att de kommer ut med ca 5 års mellanrum.) Jag var inte helt och fullt såld efter den första kvällens spelande; lite fult för ögonen att knäppa igång mitt gamla döende Wii återigen, och nya upplägg gjorde mig lite o-hemma. Men med löften om ett långt äventyr och utdelade 10:or i betyg till höger och vänster gav jag mig till tåls, och visst - i går kväll limmade det. I love it.
Nu har jag Zelda i huvet på möten, i tunnelbanan, i mörkret innan jag ska somna. Helst skulle jag bara fortsätta vara pigg och gå och kolla hur nästa palats ser ut, och sen bossen i det, och sen nästa...
Nu, som 1987.
P
