Först och främst: tack för inbjudan, jag tänkte att det var en svensk komedi på layouten, menn blev misstänksam när jag möttes av låg medelålder inne på Rigoletto. De höll sig i skinnet i alla fall, bättre än på 'Brave'. Fler borde recensera publiker någon gång, inte bara Håkan Hellström - de blir så ensidigt.
Filmen 'Bitchkram' (som de säger en gång i slutet) börjar med samma gitarrer som Fucking Åmål, fast med Johnossi istället för Broder Daniel. Och allt verkar överlag lite mer välmående 2012, kidsen har sprillans nya macar, filmas med en lite mer objektifierings-vänlig lins, blir inte fulla av en hel flaska sprit samt har bortslipade dialekter trots att de bor i Sundsvall. De är måna om att berätta att de känner väldigt mycket också. Skönt för dem då.
Många saker är fyndiga, och hade säkert passat bra att läsa i bokform vilket tillåter mer spretighet. Flera gånger trodde jag filmen var baserad på en bok, när de kör den där "1000 saker jag ska göra innan jag dör-listan"-grejen, eller ljugskriver om ett ställe fast att man är på ett annat ställe, eller ytliga tjejen som blir kompis med den djupa tjejen. Modigt att blanda in alla, men va fan; håll dig till en sak ibland så att man hinner engagera sig, filmjävel!
Som ni hör har jag haft problem med ett hemside-program i några dar, det här är alls ingen ton som kommer hålla i sig. Emellanåt är scenerna fruktansvärt roliga och pinsamma på kul sätt. Ska bli kul att höra vad målgruppen tycker.
P
