Inte nog med att det är en trång hiss, så står du här dessutom.
Vem var det nu som skrev "Molnen är bara Gud som hänger tvätten"? Öppna fönstret för i helvete, det är så kvavt - jag får ingen luft!
Jag ska ut till Vaxholm idag och titta till min pappas grav. Det sammanfaller med ettårsdagen med hans begravning, som var igår. Datumet 18:e oktober kommer hålla signifikans i ett par år, näst i rang kommer dagen då han dog: 9 sept. Längst av alla kommer nog 28 feb, hans födelsedag leva kvar i minnet. Man kan inte minnas alla datum, det blir inte en enda dag över för nya händelser till slut. Vad som är mer signifikant är vädret och årstiden - jag minns begravningen på vädret, som var grått och regnigt och engelskt som idag. Det kommer jag aldrig glömma. Heller inte Glenn Millers 'Moonlight Serenade' som vi spelade inne i kapellet, innan vi bar vår fars vita vackra träurna ut till hans plats och ställde ned den djupt i jorden, täckte igen hålet med blommor.
Tack nordiska kontrastrika väder och årstider, för att du hjälper oss måla bakgrunder till händelserna i våra liv; skolavslutningarna som är som nysommar, födelsedagen som är som vintern, klubbstarterna som är som höstlöven. Kontraster som får åren att räknas och oss att ha fem årstidsanpassade livsstilar i garderoben för att stå ut med var och en av dem.
Idag ska jag ut och befästa att engelskt oktoberväder är jag och mina syskon, stående runt vår fars grav och sörja och glädas vår barndom.
P
