Den här vedertagna uppfattningen om att katter alltid landar på fötterna och därmed överlever höga fall, har alltid befunnit sig i gråzonen mellan saker jag har accepterat i brist på motargument och sånt jag är tillräckligt intresserad av för att kolla upp ordentligt. Jag har hört om katter som ramlat ned från balkonger och brutit benen, att de inte har något inbyggt sinne för höjder etc. Väldigt random kunnighet. What the heck - de är katter liksom; lite måste man låta dem vara i the mystery zone.
Tills nu.
Tydligen ligger det till så här: Katter landar alltid på fötterna. Huruvida de överlever är emellertid en annan femma. Studier har gjorts på fall (no pun intended) där katter orädda svassat runt på balkongräcken och plötsligt tappat balansen och störtat mot marken, från olika höjder i olika städer. De flesta dödsfallen tycks inträffa i fall från våning 5 − 9, alltså typ 15 − 30 m. Därefter stiger överlevnadsration förbryllande skarpt, och vissa rapporter från New York vittnar om katter som överlevt fall från hela 44 våningar! Hur är då detta möjligt?
Svaret ligger i kattens psyke samt the Laws of Gravity themselves. När katten börjar falla blir den naturligtvis förskräckt och spänner kroppen så mycket det går. Kollision med marken klarar den från några våningar, men allt eftersom accelerationen ökar minskar dess chanser att överleva. Tills efter ca. 9 våningar; då slappnar katten plötsligt av i hela kroppen, kroppen blir mjuk och huden mellan benen och magen gör att den bromsas upp mot luften och typ svävar ned mot marken! Flappeti-flappeti-flapp. Safe landing.
Hur vet jag nu allt detta? Jo, jag har precis börjat lyssna på en ny podcast som min brorsa tipsade om. WNYC’s Radiolab heter den, och där får man reda på allt nördigt om robotar, fysiska experiment och fotboll. Fantastiskt och roligt att ha i öronen när man tvättar, springer eller diskar vill jag lova!
Har du egna podcasttips? Hojta till i kommentarsfältet så ska jag lyssna!
P
