Jag är inte alltid såhär glad över att jag är redaktör för Nöjesguiden Uppsala. Mest sur, faktiskt. Gillar ju inte deadlines. Här är jag med första numret som kom ut i januari. Jag var VÄLDIGT glad. Fånigt lycklig. Trodde jag skulle bli behandlad som en kung av alla i stan. Inbjudningar till events, gratis inträde på klubbar, sprit i mängder, give aways, brudar.
Nu har det gått nio månader och inget har hänt. Jag skriver de där jävla guiderna och recenserar krogar och klubbar men ingenting HÄNDER.
Borde ta tag i mitt liv. Hoppa på något program som ger mig ett riktigt jobb. Sluta stå i korsningen St Olofsgatan/Den där andra jävla gatan och dela ut tidningar till folk som inte vill ha tidningar.
"Kom å köp" funkar inte. Folk VET att det är en gratistidning. Men jag måste ju för helvete få in deg på NÅGOT sätt. Jävla as.
Man skulle ha ett hederligt jobb. Jag bor ju vid en kyrkogård. I somras funderade jag på att slänga in en ansökan (vart fan man nu skickade den - krematoriet?) och meddela att jag var intresserad av att jobba som kyrkogårdsmästare. Gå omkring och kratta lite gravar, lyssna på "sakral" musik i mina hörlurar, bli solbränd, kanske få lite muskler på köpet. Som den här gubben. Fast kanske ha på mig LITE vassare outfit och inte ha så jävla krum hållning för det funkar fan inte om man ska satsa på en karriär inom krattning. Man blir nämligen bara mer och mer krum. Tillslut blir man väl så krum att man ser ut som en liten, liten boll. Och fatta sjukt det skulle vara. Se ut som en boll och jobba på kyrkogård. Börja få "favoritgravar" för att "just den här är lättskött" och "här brukar jag kratta ett vågformat mönster" och så vidare. Vansinne på alla sätt och vis.
Och jag har redan provat på att jobba på ICA. Som en rain man lärde jag mig PLU-koderna utantill efter första kvarten i kassan. Och jag var alltid jävligt trevlig och så mot kunderna, men det funkade ju inte. Butiksarbete funkar inte för mig.
Så.
Jag behöver ett jobb.
Har ni nåt? Var inte så jävla blyga nu kära ni.
