En lapp på min dörr

Peter Morath 16:38 28 Mar 2012

Okej så jag lånade hundra kronor från korridorskassan häromdagen. Och visst, det har gått ett par dagar och jag har glömt att gå till bankomaten för att hämta ut den där hunkan. Men nu vettefan om jag vill göra det överhuvudtaget. Naturligtvis KOMMER jag att göra det. Men jag VILL inte. Anledningen är förstås den här lappen som satt uppklistrad på min dörr imorse. Vi kan väl titta på den igen. 

Smileyn. Vad är det för sjuk skit. Regel nummer ett: är man sur på någon, så pass sur att man skriver en lapp, BÖR man inte använda sig av smileys. Risken är då att personen som lappen riktas till inte riktigt tar den sura personen på allvar. Att man inte tror att den sura personen är sur på RIKTIGT. Risken man tar när man i sura lappar använder sig av smileys är att personen som lappen riktas till föreställer sig att den sura personen (i det här fallet) öppnar den lilla burken i vilken korridorskassan ligger och konstaterar att en hundralapp saknas, blir så nöjd att hen ler lite, går till sitt rum med ett stort leende på läpparna, letar leende efter en post it-lapp, letar i en kvart, tjugo, trettio minuter, hittar inte den där satans jävla cp-lappen men fortsätter att le, hittar tillslut lappen, ler, plockar leende fram en penna, den funkar inte, konstaterar leende att bläcket tagit slut, hittar en ny, ler, skriver "Peter! Korrekassan saknar sina pengar!", gör det hela med ett leende, klistrar leende upp lappen på dörren. Går tillbaka till sitt rum. Ler av glädje. Sätter sig på sängkanten. Rodnar av kärlek. Kan inte sluta le. 

Visserligen LER inte denna smiley i ordets rätta bemärkelse. Munnen är ett rakt streck. Men tungan sticker ut. Och ena ögat blinkar lite charmigt, sådär. Men det är också regel nummer två när man skriver en sur lapp: rita inte smileyn med blinkande öga och utstickande tunga. Risken är då att personen som lappen riktas till inte riktigt tror att den sura personen är långt ifrån helt jävla sjuk i huvudet. Att man inte tror att den sura personen har en hjärna på RIKTIGT. Risken man tar när man i sura lappar använder sig av en smiley med blinkande öga och utstickande tunga är att personen som lappen riktas till föreställer sig att den sura personen (i det här fallet) helt ansiktsförlamad öppnar den lilla burken i vilken korridorskassan ligger och konstaterar att en hundralapp saknas, blir så sjuk i huvudet att hen inte kan öppna ena ögat, går till sitt rum när plötsligt tungan börjar fucka ur rejält, liksom hänger som på en hund ut från mungipan och det droppar saliv och matrester och skit över hela korridorsgolvet, hämtar lapp och penna, börjar flåsa okontrollerat, gläfsa lite, når dörren där den sura lappen ska klistras upp, ser helt sinnessjuk ut i hela ansiktet, som en påkörd bullterrier ungefär, klistrar upp lappen, hasar tillbaka till sitt rum, tungan släpar i golvet, ena ögat har försvunnit helt nu men tungan hänger lik förbannat ut som en lång och slemmig svans och det enda som hörs är ljudet av släpande tunga mot linoleum och dovt gläfsande och fan vad det luktar hund, hund, hund. 

En sur lapp skrivs med fördel i versaler och på tyska. INTE såhär. För det blir bara fel.

naturligtvis

kommer

jag

aldrig

att

ge

tillbaka

den

där

hundralappen. 

0 Kommentera

Fler blogginlägg från Peter Morath