Äh, det här är egentligen ett livstecken till min bloggchäf Parisa som undrar om jag har lagt ner. Nej Parisa, ställ istället den frågan till Soran Ismail som verkar ha gått in i väggen efter sitt Kony2012inlägg. Eller Maja Bredberg som har firat Alla hjärtans dag i två månader.
Men Parisa har rätt. Jag måste öka takta.
Men först måste jag ju fan i helvete ge mig ut och jogga. För snart är det pösk! Och då ska jag ju ha nått min delmålsvikt! Trettifyra kilo! Nästan ingenting!!
Det är inte blogginlägg som dessa som vinner priser.
Men.
Jag är här.
Jag lever.
Och jag återkommer idag onsdag.
(Med ett schema över dagar jag ämnar att blogga. Så att 826 000 männskor inte ska behöva klicka sig in här varje dag och bli så monumentalt jävla jättebesvikna över att inget har hänt sen igår.)
Vi hörs sen då!
Smiley
