Man kunde ju ha tänkt sig att min frånvaro berott på att jag i brist på inspiration och utan egentligt mål lämnat Uppsala och rest runt till platser med speciell betydelse för mig, typ hamnat på en öde strand på Gotland en blåsig och svinkall dag i april och slagit mig ner på en rauk-grej och dragit jackan tätt intill mig och kurat ihop kroppen och grimaserat åt vinden och regnstänken och skrattat tyst och skrockande för att hålla mig varm och för att verkligen känna mig som en ödemarksdåre, skrikit "DÖ DITT JÄVLA BLOGGHELVETE, DÖ!" ut i havet för att tillslut resa mig upp och vada längre och längre ut i vattnet och drunkna utav bara fan.
Men riktigt så dramatisk är inte ens jag. Jag har bara inte känt för att blogga. Inte känt fört. Inte känt mig "rolig". Har mest jobbat och hängt med polare. Spelat lite pingis. Lyssnat sinnessjukt mycket på den här låten. Ätit mina mackor. Såna grejer.
Men så träffade jag en juristjävel (vad är det de gillar? lagar? regler? paragrafer? vad är det som är så oerhört intressant? varför vill man plugga juridik? kan någon förklara?) på Smålands nation igår kväll. Han (!) sa att han gillar min blogg och att jag borde uppdatera oftare och att jag inte ska känna sån press över att ständigt vara rolig eller intressant, för det är jag inte. Det var skönt att höra. Så nu ska jag göra det tänkte jag, blogga oftare. Kul va!
/Peter Och Vargen Morath
