När vi rullade/gled in mot land mindes jag varför vi var där överhuvudtaget. Resan hade varit en helkväll på en och en halv timme, en trevlig överraskning att det bara var början. Dags för visningen!
Cafés snygga, roliga Julia Stridh. Jag var nog ganska pinsam. Beundrade hennes blogg. Men det är hon värd. Läs den här.
Anders och ett par smutsiga kalsipper på gräsmattan. Calvin Kleins. Måste vara preppy-pojkarna.
"Mingla här borta". Eve, PR-bönan, dirigerade vårt minglande elsewhere.
TUR att Glaze hade med sig laddare.
Vi hann bli rastlösa de där fem minuterna innan visningen drog igång.
"Welcome, random selection of people", lät det ljuda från balkongen där Mattias och Gregor presenterade alltet.
Vem öppnade visningen om inte lil miss douchy diva Kristin Zetterlund? Var så stolt. Skrek "show sum ass!" och fick henne att ge sig själv en ass slap.
Glasman och Katarina hajfajvade. Hårt! Över att de båda drar hem med en av modellerna. Glasman, Kristin. Katarina, Rikard. "Tappin' the models!".
Som sagt. Underbart sköna människor.
Två par svart-vita crazy eyes i en bild. Lurade mig in i modellernas rum för vin och - modeller.
Hittade världens minsta människa. Det är en människa i miniatyr.
Min begåvade vän Billie stylade hela visningen. Vi bestämde oss för att stanna på festen till de körde ut oss precis här, när hennes pappa gratulerade henne. Och lite så blev det.
