Sedvanligt Nöjesguiden-omslag som tack för lång och trogen tjänst som redaktör, väntar fortfarande på att numret ska realiseras. Föreslår att ni behåller loggan i marmor. 

Hallå! Jag ska vara helt ärlig, det här inlägget skrivs ett par dagar efter Golden Globes i januari 2015 egentligen, när min bloggavsaknad blev uppenbar både för mig själv och personer som förväntar sig galarelaterade gif-kavalkader på denna anrika url. Insåg att viss information kan behövas efter fem år som medarbetare och redaktör här på NG?

Tills det blir sagt vart jag tagit vägen och istället för onödig closure kan vi fortsätta vår internetrelation på t.ex. Twitter så länge, där folk tidigare följt mig på @parisaamiri med varierande nöjdhet.  

På Instagram finns jag, oftast i genant selfie-form, på @parisaaamiri! Det finns en poäng i att skriva ut båda då jag ändrade mitt namn på instagram "på skoj" till bland annat @champagneperry (en smakfull hommage till Drake jag snabbt insåg att jag inte kan leva upp till) en kväll, en okänd ambitiös person tog självklart tillfället i akt och registrerade mitt gamla. Ett extra "a" fick lösa det. 

Okej, tack, vi ses då!

Lenas tiominutare hos Skavlan började med en sedvanligt krystad övergång av Skavlan där han måste få till en forcerad gemensam punkt mellan de vitt skilda gästerna. Ett grepp absolut ingen tittare efterfrågar och som känns igen, med om möjligt ännu sämre utförande, från Jenny Strömstedts show. 

Lena fick artigt hantera en uppblåst TopGear-gubbes ovilja att acceptera att hon inte kan lära sig köra bil. Det var som en välskriven sketch, att hon gång på gång poängterade att "många män har försökt men misslyckats" för att säga att "du är inte den första som kommer och tror att du ska åstadkomma det här", men det verkade otroligt traumatiskt för bilmannen. 

Så gick de vidare. 

Skavlan frågade Lena om en av hans absoluta hjärtefrågor, nämligen att hon förändrar hur "unga" ser på sina kroppar.  

Notera "främst kvinnokroppar" för att prata om det hon personligen är engagerad i. 

Här hintar alltså Skavlan om nakenheten i serien! Det skulle kunna bli ännu ett standardsvar men efter en längre bokturné och alla de intervjuer hon har i bagaget med sin – nu fyra säsonger långa, premiär 12 januari! – serie kände hon väl att här behöver något annat sägas. Igen.

MHM. Lex den intervjun där Christina Hendricks fick ännu en fråga om att vara "full-figured" och vägrade ta det mer.

Och oooh, den tillfälliga syrligheten i den där blicken. Att verkligen vrida huvudet åt sidan för att ge maximal side eye. 

Vet ni, det HÄR är däremot modigt. Att våga riskera Den Trevliga Stämningen i studion för att hon inte bara ler och skojar bort frågan. Den trevlighet som speciellt kvinnor förväntas upprätthålla. 

Hon avslutar med den perfekta kroken med tillhörande, välförtjänt nöjdhet, en mening som går att översätta till "Nu du, Skavlan, nu fick du tänka till". Såg om det här fyra gånger med exponentiellt ökad njutning. 

Här började Skavlan panikfrusta av skratt, "Jag menade inte så!", och Lena gav honom ett menande "Nej, du sa 'Det finns de som säger'".

Nu sitter Skavlan där och undrar hur han ska återvinna Lenas förtroende?

Men dåså! In the clear!

När jag ändå har er på Lena-tråden, läs upp er på Rebeckas recap/rapport om de anklagelser Lena fick motta angående sin bok och andra tveksamheter hon ifrågasätts för.

Därefter läser ni Hanna Fahls fina intervju i DN från i helgen, där Lena pratar just om att leva upp till alla förväntningar och att hela tiden jobba i relation till de anspråk hon antagits ta. Som slutar på det här utmärkta sättet (spoiler):

"På flygplatserna i både London och Stockholm skyltar bok­affärerna med 'Not that kind of girl', det vita omslaget med cerise text skarpt och tydligt. Jag glömde fråga en sak under intervjun: om titeln är en kommentar till oss, vi som projicerat vår sorts tjej på Lena Dunham och 'Girls' och blir frustrerade när hon inte är vi."

Äntligen något att titta på. Säsongen inleddes starkt med en ständigt missnöjd Kourtney, kroniskt omogen Scott och gästspel från Khloes dåvarande rapparintresse, French Montana, som jobbade hårt på sin publika image med både barnlek och genom att involvera sig i den dagliga familjedramatiken.

Notera "Take The Haptons" i den inflikade rutan nere i höger! E! = min nivå av seriositet. 

Och för att på lyckat sätt illustrera att nu är de inte i LA längre, omringade av kroppsfettdränerade juiceentusiaster, utan istället i Hamptons fick vi klippbilder på slentrianåkande yachts, villor OCH såklart den absolut starkaste markören för både en avancerad livsstil och douchebageri:

Två SUP:are, stand up paddleboard-are, under ett och samma avsnitt. Välmåendet vet inga gränser!

Det är dags att vi erkänner, för oss själva och varandra. Halva njutningen när våra favoriter släpper nya filmer, böcker eller lanserar en ny serie är just promo-perioden. När de gör rundan genom alla late nights, sitter mellan två ormbunkar och dyker upp i magasin och podcasts (det där sista la jag in för att göra det mer allmängiltigt, är den som lyssnar minst på podcasts i Sverige). Själva boken sen är en add-on, en del av en tvåstegsraket. 

Bland det bästa brukar vara när de kostar på sig att göra en AMA på Reddit, där läsarna kräver roliga svar på hög nivå och låter dig veta hur missnöjda de är annars. Amy Poehler valde att göra en AMAA istället, Ask Me Almost Anything. Ni vet hur jag känner för henne! Fick en avi idag som jag HOPPAS är hennes nya bok Yes, Please men som lika gärna kan vara vidrigt försenade Not That Kind of Girl, Lena Dunhams bok. Återkommer.

Låt oss titta på höjdpunkterna här sålänge. 

Om ödmjukhet:

Och det skulle vara svårt att följa upp Adam Scotts som Batman på P&R när Retta och Tom skulle lära honom Treat Yo Self-systemet (= man treatar sig själv). 

Om hur Amy gör när hon ska treat herself:

Börjar Treat Yo Self bli en vedertagen självhjälpsmetod? Sökte nyligen på det på Etsy för att fullborda min vision om ett hem som till 100% speglar mina egna intressen och jo, det här kunde jag tänka mig att köpa. Kommer jag undan med det? Är ni fellow gullisfans också sugna finns det här!

Om en av de tusen saker som gör Parks & Rec till det under det är, alla enorma gäststjärnor:

Hahaha, har Ginuwine någonsin nämnts i det sammanhanget förut? Mysigt att hon nämnde sin nya kille Nick Kroll. 

När Michelle var med! Gjorde...sex olika Vines utifrån det här avsnittet? Ni hör ju, ni måste följa mig. 

OCH! Det snyggaste en serie någonsin fått till, Ginuwines framförande av Pony (visst insåg man inte hur otroligt snuskig låt det är förrän nu i vuxen ålder? Jag mognade sent.) dedikerat till numera döda Lil Sebastian (...en häst som är viktig i serien). 

Om favoritserier och lite self-promotion:

Då hon faktiskt är en av producenterna ("exec") till Broad City! Dags att se om alla avsnitt igen. 

Om konkreta tips på hur vi ska överleva Parks & Rec-förlusten:

Försöker minnas hur jag krishanterade sorgen efter 30 Rock? Har jag kommit över det än?

Där har ni det. Mer om att krossa Nick Offerman mentalt, att Adam Scott luktar lojalitet och fiskar komplimanger osv kan ni alltså läsa i hela AMA-tråden här!

Trevlig helg hörni, ta hand om er.