Jag kan vara den första som säger det.
Idag är det måndag. Jag inser att det för många av er innebär ren och skär tortyr att pallra er upp efter ännu en helg där allt ni lyckades åstadkomma var massivt alkoholintag, devalvering av hela er persons värde och okynnesfriktion med ett ex.
När jag inte uppskattar livet brukar jag dels tänka ihop ett "Det kunde ha varit värre"-scenario. Jag är alltid telefonförsäljare i dessa scenarion. Det har hänt att jag bär förkläden.
Dels brukar jag måla upp en framtidsbild. I framtidsbilden brukar jag se ut som Helen i Bridesmaids, bo i New York, ha telefonboken full av bögkompisar och vara förlovad. Aldrig gift, alltid förlovad. Där har ni något att leva efter.
Har ni har svårt att följa min metod, min guide till omedelbart välbefinnande?
Då kan jag ge er tre nya livsmål som jag snickrade ihop i sängvärmen imorse.
Livsmål: care free cruisa på stan i golfbil. Tänker på Bill och hans golfbil flera gånger i veckan.
Livsmål: få plats i mitt handfat.
Livsmål: vara en person som SER UT att dofta gott. Visst, jag duschar i Chanels Coco Mademoiselle dagligen men att bara verka dofta gott krävs en ansträngning som motsvarar ett heltidsjobb. Eller en avsaknad av just det.
Jag vill vara som - och enbart i detta avseende - de persiska kvinnorna jag träffade som ung teen på middagsbjudningar, de som kämpade med att hitta något att komplimentera mig för ("...vad LÅNG du är, mashallah!").
De hade en doftsvans som dröjde sig kvar i ett rum flera minuter efter att de tröttnat på ens sorgliga uppenbarelse och sällskap. När de hittat på en ursäkt för att gå kände man fortfarande en stark doft av Bulgari, YSL, Dior, Calvin Klein eller Chanel. Fick man en kram doftade de kläderna Real Estate Bride i all evighet.
/upptäckte deodorant och dess fördelar för ett år sedan
