Idag spelade jag Betapet mot en person som hette "Marie-Louise" och redan där kan man ju tycka att det här måste vara en tråkig fan eftersom man på Betapet använder sig av nicknames och inte vanliga namn. Jag heter exempelvis ReverendPete eftersom jag tycker att det klingar coolt. Förut hette jag PowerPeter, eller PoWeRPeTeR tror jag, men bytte till ReverendPete, inte för att jag på något vis skämdes för mitt något fjortisaktiga nickname utan för att jag hade avbrutit så jävla många matcher för att folk ibland är så oooerhört sega men då tappar man sjukt mycket poäng och sen vill ingen spela mot en för OM man vinner kommer DE tappa sjukt mycket poäng. Så jag startade ett nytt konto. ReverendPete. Bra så.
Så till grejen. Jag spelar mot "Marie-Louise" och lägger ordet "LORD" (57 poäng, varken bra eller dåligt) och börjar genast tänka på det finska bandet Lordi. Jag varskor "Marie-Louise" om detta, undrar om hon vet vad Lordi sa när de klev upp på scenen i Helsingfors 2007. "Marie-Louise" svarar inte utan lägger istället ordet "PRAT" (14 poäng, jag har uppenbarligen att göra med en... ja en mindre begåvad Betapet-spelare) och jag vet inte om jag ska tolka det som att "Marie-Louise" tycker att jag PRATAR för mycket, men herregud chattfunktionen är där för en ANLEDNING, så jag skriver ungefär såhär: "Jo, de vann ju Eurovision i Grekland året innan varför tävlingen detta år gick av stapeln i Helsingfors och så går de upp på scen i halvtid, maskerade, monsteraktiga, och hotfullt stirrar sångaren ut över publikhavet, tar tag i micken och säger med monsteraktig basröst: "Welcome to Hell........sinki" och så drar de igång den där Hard Rock Hallelujah-låten och publiken jublar."
"Marie-Louise" svarar inte på det här heller, utan lägger något annat jävla skitdåligt ord, kommer inte ihåg vilket, men vi spelar en sån där omgång som tar ungefär 25 minuter så time is on my side och "Marie-Louise" är seg utav bara satan så jag får tid att skriva mer grejer till henne. Jag berättar för henne om en film jag såg igår. Trespass med Nicolas Cage och Nicole Kidman. Jag skriver fort och jag skriver mycket. Går på om att detta är en "home invasion thriller" och att Nic Cage spelar en diamanthandlare, förmögen som bara den, och i början får vi se en flygbild på när han börnar fram i sin lyxbil på en öde landsväg i någon djup skog och han pratar i mobilen och försöker desperat att avsluta någon diamantaffär och tjäna lite mer pengar, och sen kommer han hem till sitt ultramoderna glas- och betonghus in the middle of nowhere och blir hälsad välkommen av sin arkitektfru, Kidman, och så kommer deras dotter nedrusande från spiraltrappan och är arg på Cage och Kidman för att hon inte får gå på det där partyt och SEN ringer det på dörren och det är TJUVAR som VET att familjen har ett kassaskåp med en sjujävla massa diamanter och skit i, och de riktar pistoler mot Cage's huvud men han VÄGRAR uppge sifferkombinationen för han VET att de kommer att mörda honom och hans familj om han gör det.
"Marie-Louise" fortsätter spelet i tystnad och jag lägger ett jättebra ord som jag inte har med på den här bilden för jag glömde att print screena då, och fortsätter sen att berätta om filmen.
Jag frågar "Marie-Louise" om jag nämnde att huset ligger helt isolerat ute i skogen. Jag får inget svar och skriver att jag ofta stöter på det där dilemmat i filmer: Det finns ingenstans att fly. Familjemedlemmarna flyr inte en utan UPPREPADE gånger från huset för en vansinnesjogg i den oändliga skogen bara för att... ja, återvända. Jag förklarar för "Marie-Louise" att det är så TYPISKT när tonårsdottern har smugit sig tillbaka till husets övervåning och hör hotfulla röster där nere och vad gör hon? Ringer polisen? Flyr igen? Nej, istället ropar hon: "Mom? Dad?" OCH JA, DET ÄR JU INTE SÅ SMART FÖR DÅ HÖR JU TJUVARNA HENNE OCH KLART ATT DE RUSAR UPP OCH TAR TAG I HENNES HÅR OCH SLITER NER HENNE FÖR TRAPPAN OCH ALLA GRÅTER FÖRUTOM NIC CAGE FÖR HAN ÄR JU MANNEN OCH MAN BARA "SUCK" - HAR JAG INTE SETT DET HÄR UNGEFÄR TUSEN MILJARDER GÅNGER FÖRUT?
Jag vann stort mot "Marie-Louise". Det var en viktig seger. Inte bara för mig, utan även för det svenska folket, tror jag. En utsträckt hand från en välmenande medmänniska (jag) för att försöka visa på att livet inte blir bättre för att man surar och är asocial ("Marie-Louise").
"Marie-Louise" läser nog inte detta, men till dig som känner att det här med att umgås via Internetz kan verka kallt och opersonligt - det kan vara just här du hittar en riktig vän.
