Nu har även jag sett serien New Girl som frontas av hipsterprofilen Zooey Deschanel. Jag hann bara se piloten, där producenten hette Bari Halle som en omvänd Halle Berry. Bari Halle har mest gjort gravid- och förlossningstv innan. Märkligt nog.
Min första reaktion - undantagslöst - brukar vara avsky. Och fastän beskrivningen "adorkable" gav samma obehagliga stresspuls som ordet "quirky" ger mig GILLAR jag att Zooey Deschanel skiter i om hon ser ful eller töntig ut. Det är faktiskt ovanligt, sen att hon är en flicka och inte en kvinna kan diskuteras. MEN NOG OM DET, till det viktiga:
Schmidt, en slags guido fast i kostym, är en tvättäkta douchebag. Som en äkta kvällstidningsjournalist med teckenutrymme att fylla ut ger jag er definitionen:
"Someone who has surpassed the levels of jerk and asshole, however not yet reached fucker or motherfucker."
Ett semi-svin, helt enkelt. Inget nytt. Detta däremot: varje gång Schmidt gör någonting douchebag-esque måste han stoppa en dollar i Douchebag-burken som straff.
Det blev i samma stund uppenbart: jag behöver en Douchebag-burk. Rättelse: min omgivning behöver det.
Följande saker ska resultera i ett klirr i Douchebag-burken:
- När jag skrattar högt åt mina egna skämt.
- När jag gör narr av någon annan.
- När jag säger någon amerikansk replik som jag tycker låter ball.
- När jag ger män tjejnamn för att avmaskulinisera dem.
- När jag medvetet använder mig av härskartekniker.
Jag vet, jag ruinerar mig själv. Detta gäller från och med NU, skulle vi räkna bakåt skulle det bli en statsskuld. Margret får vara domare vid oklara situationer. Pengarna får gå till välgörenhet som NI VÄLJER!
