Vi gjorde ju en förhandsanalys inför Drakes SNL-gig som trots hans tidigare töntigheter slutade med ett "SJÄLVKLART" i frågan om han kommer kunna briljera som både värd och artist.
Slutlig dom: känner inget annat än kärlek för Drizzy nu. Missförstå mig inte, allt hån han fått under min url här har varit välförtjänt. Men den modiga SNL-insats han bländade oss med i helgen är värd all praise! Fanns inte ett enda spår av rapmentalitet utan han vågade vara löjlig, för mycket och ful, mina två favoritegenskaper hos en bra värd.
I början när Pierce Morgans squeaky röst öppnade programmet, innan Drake var det man omedelbart fäste blicken vid under varje sketch, visade Kate McKinnon upp en fulländad Bieber. Vågar säga att den poserande, pensionerade pubbungen hon har skapat tävlar med hennes Ellen-mästerverk.
Sen var det go time.
Drakes intro avancerade till en liveflashback till hans bar mitzvah som son till en svart pappa och judisk mamma.
Kan det vara all white-skribenter till den här sketchen? Den svarta delen av hans släkt visades upp som otrogna och kriminella (det som åsyftas med att checken inte får tas ut på 90 dagar) och judarna snåla. Really? Amerikanerna älskar sin rashumor.
Allt (nja) är förlåtet för rapversionen av klassiska Hava Nagila.
Den näst bästa bar mitzvah jag sett i komedisammanhang, precis efter Werewolf Bar Mitzvah.
Det här man omfamnar Drake helt och hållet. I "Before they were stars"-sketchen driver man vidare med faktumet att Drake var med i en kanadensisk såpa som kid och vi får se hiphopstjärnor i roller i klassiska tv-serier.
Redan på pappret är det en succé, hur Drake spelar Lil Wayne som i sin tur spelar en om möjligt ännu mer skrattretande person, Steve Urkel. Det 90-talsekande "Did I do that?" följs upp av Lil Waynes ikoniska bebisgråtsskratt i en perfekt hybrid.
I ett intro som vi gladeligen lämnar kvar i det förflutna utför en puffande Rihanna - av nytillskottet Sasheer! - Cake cake cake-dansen som för mig är handrörelsedansen klart superior Single Ladies-vickandet, pga lär mig aldrig vändningarna i den.
Du ser rätt. Hiphop-farfar Rick Ross har gjort karriär som den röda teletubbien med catchprasen "ROSÉ!".
Drake som Jay-Z ger oss det gulliga chuckleskrattet OCH de tvångsmässiga "Brooklyn!"-utropen.
Well, de utnyttjade fullt ut att Drake inte adderade en "no wigs"-klausul i kontraktet. Är det bara jag som tycker att Yohio-topparna är en good look för honom?!
Blir inte mer sympatiskt än en lengthy, ovärdig fyllerap*!
*som i när illaluktande gas otillåtet passerar munnen, inte prata snabbt till musik
Eller jo, i mitt favoritögonblick: Drake cosplayar i trollkarlsdräkt och ropar "lightning strike" för att efteråt runda av scenen med utdraget, nördigt eftersnack.
Krisar nästan över min nyfunna kärlekkärlek (som ersatt den tidigare hatkärleken)? Här, en smooth pappadans i sleep over-sketchen. Är man villig att dansa som att man inte har gått ut sen 80-talet, i pullover dessutom, är man ett helgon i min bok.
Korta shorts i Disney World-sketchen, now THATS självuppoffrande. Annars är nog den här sketchen där Drake ger allra mest, som kroniskt leende och stämningsbevarande värd på nöjespark trots en parkbesökare med utsökt persisk dialekt och obefintliga engelskakunskaper.
I näsring bekänner han sin kärlek för att banga mature ladies.
Det märks att SNL försöker komma ifrån den trötta banduppställningen vi sett alltför ofta på scen, t.ex. med Justin Timberlakes parodiskt arty uppställning programmet innan med ljusshow. Drake nöjde sig med en färgad spotlight och ett skvallerbäddande ögonblick med gästande stjärnan Jhene Aiko.
I grupphänget i slutet tackade han sin "new family on SNL!" och gjorde t.o.m. lite promo för Seth Meyers kommande show. Det fanns inte en sekunds tvekan i någon av Drakes karaktärer och jag kunde inte vara mer nöjd. Kom tillbaka snart!
