Samtidigt som han är så uppslukad av matchen, som pågår någon halv meter ifrån honom där han sitter på en absurt dyr klappstol courtside, att han knappt kan slita blicken ifrån spelarna finner han tid för det här:
- dra upp en liten, medhavd klisterborste.
- använda borsten för dess främsta användningsområde: rulla den noggrant upp och ner över klädesplagg i hopp om att fånga upp oönskade dammpartiklar.
Föreställer mig och hoppas nu att han alltid tar med sig ett litet kit när han går hemifrån. Kanske som han t.o.m. fäster i bältet? Liknande det J Lo briljerade med i min favoritfilm The Wedding Planner, minns ni? Där hade hon något acetonliknande, bomull, sax och sykit. Tänker mig att han har nagelbandsolja och en sån liten gummibit man fäster på pekfingret för att kunna bläddra motståndslöst när man läser böcker.
Vi gjorde ju en förhandsanalys inför Drakes SNL-gig som trots hans tidigare töntigheter slutade med ett "SJÄLVKLART" i frågan om han kommer kunna briljera som både värd och artist.
Slutlig dom: känner inget annat än kärlek för Drizzy nu. Missförstå mig inte, allt hån han fått under min url här har varit välförtjänt. Men den modiga SNL-insats han bländade oss med i helgen är värd all praise! Fanns inte ett enda spår av rapmentalitet utan han vågade vara löjlig, för mycket och ful, mina två favoritegenskaper hos en bra värd.
I början när Pierce Morgans squeaky röst öppnade programmet, innan Drake var det man omedelbart fäste blicken vid under varje sketch, visade Kate McKinnon upp en fulländad Bieber. Vågar säga att den poserande, pensionerade pubbungen hon har skapat tävlar med hennes Ellen-mästerverk.
Sen var det go time.
Drakes intro avancerade till en liveflashback till hans bar mitzvah som son till en svart pappa och judisk mamma.
Kan det vara all white-skribenter till den här sketchen? Den svarta delen av hans släkt visades upp som otrogna och kriminella (det som åsyftas med att checken inte får tas ut på 90 dagar) och judarna snåla. Really? Amerikanerna älskar sin rashumor.
Allt (nja) är förlåtet för rapversionen av klassiska Hava Nagila.
Den näst bästa bar mitzvah jag sett i komedisammanhang, precis efter Werewolf Bar Mitzvah.
Det här man omfamnar Drake helt och hållet. I "Before they were stars"-sketchen driver man vidare med faktumet att Drake var med i en kanadensisk såpa som kid och vi får se hiphopstjärnor i roller i klassiska tv-serier.
Redan på pappret är det en succé, hur Drake spelar Lil Wayne som i sin tur spelar en om möjligt ännu mer skrattretande person, Steve Urkel. Det 90-talsekande "Did I do that?" följs upp av Lil Waynes ikoniska bebisgråtsskratt i en perfekt hybrid.
I ett intro som vi gladeligen lämnar kvar i det förflutna utför en puffande Rihanna - av nytillskottet Sasheer! - Cake cake cake-dansen som för mig är handrörelsedansen klart superior Single Ladies-vickandet, pga lär mig aldrig vändningarna i den.
Du ser rätt. Hiphop-farfar Rick Ross har gjort karriär som den röda teletubbien med catchprasen "ROSÉ!".
Drake som Jay-Z ger oss det gulliga chuckleskrattet OCH de tvångsmässiga "Brooklyn!"-utropen.
Well, de utnyttjade fullt ut att Drake inte adderade en "no wigs"-klausul i kontraktet. Är det bara jag som tycker att Yohio-topparna är en good look för honom?!
Blir inte mer sympatiskt än en lengthy, ovärdig fyllerap*!
*som i när illaluktande gas otillåtet passerar munnen, inte prata snabbt till musik
Eller jo, i mitt favoritögonblick: Drake cosplayar i trollkarlsdräkt och ropar "lightning strike" för att efteråt runda av scenen med utdraget, nördigt eftersnack.
Krisar nästan över min nyfunna kärlekkärlek (som ersatt den tidigare hatkärleken)? Här, en smooth pappadans i sleep over-sketchen. Är man villig att dansa som att man inte har gått ut sen 80-talet, i pullover dessutom, är man ett helgon i min bok.
Korta shorts i Disney World-sketchen, now THATS självuppoffrande. Annars är nog den här sketchen där Drake ger allra mest, som kroniskt leende och stämningsbevarande värd på nöjespark trots en parkbesökare med utsökt persisk dialekt och obefintliga engelskakunskaper.
I näsring bekänner han sin kärlek för att banga mature ladies.
Det märks att SNL försöker komma ifrån den trötta banduppställningen vi sett alltför ofta på scen, t.ex. med Justin Timberlakes parodiskt arty uppställning programmet innan med ljusshow. Drake nöjde sig med en färgad spotlight och ett skvallerbäddande ögonblick med gästande stjärnan Jhene Aiko.
I grupphänget i slutet tackade han sin "new family on SNL!" och gjorde t.o.m. lite promo för Seth Meyers kommande show. Det fanns inte en sekunds tvekan i någon av Drakes karaktärer och jag kunde inte vara mer nöjd. Kom tillbaka snart!
1. Om det undgått er: min hatälskling Drake har tagit på sig att utföra både värdskapet och musikunderhållningen i helgens SNL!
2. Om det undgått er: han heter Aubrey i verkliga livet. Aubrey! Testa att ropa Aubrey, man mår riktigt bra.
Nu kanske frågar ni er, liksom jag gjorde när jag ställdes inför nyheten, är det här verkligen en person som besitter tillräcklig självdistans för att kunna göra bra ifrån sig i sketcherna?
Baserat på hela hans person fram tills ett par månader sen: nja.
Baserat på vad jag TOLKAR som tecken på nyfunnen bjussighet i hans cameo i Anchorman 2: KANSKE!
Och så slutligen det sista underlaget för bedömning innan själva showen, promo-klippet:
Och nu överraskar jag mig själv med att känna: SJÄLVKLART!!! Med lite hjälp av min hjälte Bobby Moynihan, en töntig high five, kattljud, osv.
Beyoncé Knowles har behövt tänka om. Imorse, svensk tid, slog hennes femte studioalbum ner utan förvarning och utan någon som helst konkurrens gällande medieutrymme.
Albumet kallar hon ett "visual album", för att det till varje låt även finns en video. Ett försök till att återskapa albumets betydelse som helhet och upplevelse och säkert en förhoppning om att slippa turnera året runt för att tjäna motsvarande pengar. Ifall det lyckas kan det bli revolutionerande för hela branschen, ett nära exempel på är hur hennes mans senaste skiva finansierades/sponsrades helt av ett mobilföretag.
Albumet är på många sätt hennes mest splittrade hittills. Jag uppskattar verkligen när artister leker med sin persona och olika uttryck, men här finns snarare något som tangerar desperation i ambitionen att fånga in så många skilda attribut och genretillhörigheter på samma yta. Att förbli föränderlig och lyhörd som artist är en sak, något i mig säger att det här snarare angränsar till det mer riskabla i att vara anpassningsbar och förlåt, identitetslös.
Problemen med pop/rock-tenderserna som jag hade hoppats bara var en förvirrad fas och den dramatiska, påklistrade statykvinnan hon älskar att spela kvarstår. Köpte skivan och videorna på iTunes, ägnade sedan sisådär sex timmar åt att lyssna och kolla igenom allt. Så jag ger er:
Beyoncés "Beyoncé", betygsatt spår för spår, video för video, i ordning efter betyg:
Mine - feat Drake
Det här är bra på riktigt. Det bästa av både Beys och Drakes förmågor.
Är det Sampha vi hör i några sekunder? Annars den svåraste videon, fylld av konstrefenser, vitmålade människor, bläck, skynken, you know the drill.
No Angel
B tar till det övre registret till ett underliggande nästan 90-talsdoftande rnb-beat med syntiga luftighet till ett bastant grundbeat. En av få låtar som känns personliga i sitt tilltal. Ser fram emot att lyssna sönder den.
Videon visar ett nedgånget sydstatsområde, en mage med ärr efter flera knivhugg, en strippa som förbereder sig för sitt pass och B som driver runt planlöst i en vit päls. Snygg och enhetlig med låten.
Grown Woman
Finns det någon som värdesätter videos från barndomen mer än B? Ja, hennes (vi) fans. Delen där hon får en nyinspelning att se ut som en 16-årig B med flätor i sitt flickrum är ändå favoriten.
Bilden som användes för att marknadsföra Bow Down Bitches får en rörlig version med fullvuxen Beyoncé. CGI-fascinationen som både Riri och Kanye visat tecken på har nått B.
betyg: 4 Ghost
Lauryn Hill och Erykah Badu hälsar. Videons arty-anspråk vägs upp av täta, imponerande musikproduktionen i mittdelen.
betyg: 4 Flawless - Chimanda Ngozi Adichie
Den från många håll hårt kritiserade Bow Down Bitches dyker upp igen i låten Flawless, för att kombineras med nigerianska feministikonen Chimanda Ngozi Adichies hårdfört feministiska budskap, bland annat om att kvinnor fostras till att sträva efter äktenskap (lex Beyoncés Single Ladies och "Mrs Carter"-turné), ställs mot varandra i kvinnlig rivalitet (bara det återkommer i "Bow down bitches") och rätten till sin sexualitet. Har Bey blivit feministiskt upplyst, efter år av att inte ha velat tillskriva sig just "feminist"?
I en punkarmiljö återanvänder Beyoncé Rihannas jeansstring från omtvistade Pour it up-videon, lånar hood-associerad dans och Flawless känns som det mest nyskapande och utmanande från B.
betyg: 4 Superpower - feat. Frank Ocean
Det som först kan upplevas som en hijab visar sig vara skimasken jag uppmärksammade häromveckan. Det som följer är ett hårdstylat, våldsamt upplopp till stillsamma, stråkackompanjerade du-du-du-toner och en duett med den sträva, djupa röst vi direkt identifierar som Frank Oceans. Själva texten är inte långt ifrån tvåsamhetshyllningar som kladdiga 1+1, men med adderad styrka.
Plus för:
- Gästframträdande av Kelly och Michelle.
- Min bästa boob, under boob.
betyg: 4 Yoncé
Hon vill inte kallas Queen B eller Bey längre, utan - som droppas i flera av låtarna - Yoncé.
Club, girls, grill, bass, booty, beat - de klassiska element som signalerar klubbhit läggs istället ovanpå ett avskalat beat med ett Minaj-repetitivt "Yoncé all on his mouth like liquor".
Plus för:
- Gästrollerna av de största svarta modellerna i branschen.
Minus för:
- Slickandet, exponerade undre stjärthalvorna, allt kroppsligt till överdrift.
betyg: 4 Drunk in Love - feat Jay Z
"We woke up in the kitchen sayin how did this shit happen?"
Ooooh. Beyoncé fylledansar på stranden och kan tydligen vara restriktiv med sitt excessiva wailande ändå! Jay Zs vers levereras med drink in hand och verkar säga "We sexing again in the morning, your breast is my breakfast"? Strålande isåfall. En favorit.
Partition
WHOA.
En exklusiv hotellfrukost leder till dagdrömmande där Bey föreställer en strippfantasi, med en silhuettscen som för tankarna till Bound 2, ett svankande mot ett tygrep och mycket på samma tema som i "Dance For You" (sunkig på så sätt att den utgår från den manliga blicken) men antagligen det mest direkt sexuella vi sett/hört från henne.
Horny? Fuck? Åma i string på ett piano? Jay Z som feels her up i ett bilbaksäte? Tur att låtens Do the
betyg: 3 Haunted
Skräckfilmsestetik med osexigt sex som givetvis förlagts till ett hotell. Ett Madonna-tilltal och ett dånande, moderniserat Depeche Mode-sound blandas med trap i låten som skiljer sig mest från Beys tidigare verk.
betyg: 3 Blue
Twerkande småtjejer i Brasilien och Blue Ivy på höften i en låt som börjar i en slätstruken ton och efter en del trap landar i babyjoller. It can be done, tydligen.
betyg: 3 Rocket
Har vi inte bannlyst bus mellan lakanen-videon än?Soulful men lättsam förspelslåt. "I do it like it's my profession" är radsvaret till Timberlakes "Making love like professionals on the first time" i Strawberry Bubblegum. De vet att det inte är något positivt? Som mest explicit blir det när en borr penetrerar en träbräda och Bey refererar till "my fountain".
Haha.
betyg: 3 Jealous
Jag har lagat mat åt dig, naken, och sitter här i takvåningen, naken, var fan är du? Rimlig fråga, från svartsjuk B. För rock/poppig för mig i övrigt.
Plus för:
- Droppar "freakum dress"!
betyg: 3 Pretty Hurts
"Perfection is a disease of a nation", dags att kompensera för alla exponerade kroppsdelar!
Vi får se förberedelser inför skönhetstävlingar, kvinnlig rivalitet, kroppsligt självförakt, ångest och en urspårad besatthet vid att konstant korrigera sitt utseende. Till ett sprakande electro-beat proklamerar hon "It's the soul that needs a surgery". Vet inte om Bey inte inser hur hon själv bidrar till skev kroppsuppfattning eller om hon försöker väga upp för det.
betyg: 3 Heaven
Blurrade bröst under ett nattligt skinny dip och fylletatueringar, B minns en rolig, död kompis i en svag sorgballad.
betyg: 3 XO
Har vi inte bannlyst bus på nöjesfält-videon än? Låten angränsar till Coldplay- och Katy Perry-land: Im out.
Drake, min mest tacksamma irritationskälla, delade med sig av en bild på sin födelsedagstårta häromdan (grattis, I guess) som självklart föreställer hans älskade hemstad Toronto. Likheterna med en sjuårings klumpiga trolldegsskapelser gav mig någon slags förvirrande varmstark känsla som jag kommer att behöva kämpa bort.
Förutom det förbjudna sympatiserandet för Drake fick det mig att tänka på en av de starkaste tårtorna ett instagramkonto med flera miljoner följare gett oss:
Glöm aldrig: Rihanna ridandes på en jättejoint-tårtan.
Att försöka hitta ett personligt motiv får mig att tänka på de krystade, personliga teman som stackarna i Extreme Home Makeover åker på. "Ah, du har spelat badminton?" -> en FJÄDERBOLLSSÄNG! Osv. Här är andra tårtor som speglar sina ägare:
Fantastiskt såklart.
Min stilsfrände. Får jag inte en zebratårta värdig en guidette med en putande figur av mig själv nästa år vill jag inte fylla år.
Ett direkt koncentrat av tårtmottagarens person! Djupt osmaklig och frånstötande.
SPONSRAD FOR LIFE
Om inte annat kan motivet vara en bra tell om hur dina vänner uppfattar dig. Ne-Yo fyllde år och fick en tårta med f r e a k i n hattar. HATTAR. Där har ni ett fuck you-finger i grädde.
Drake delade scen med Chris Brown i helgen - inte samtidigt, nej, men still! - på iHeart Radios mäktiga festival i Vegas där även den splittrade skaran Elton John, Justin Timberlake, Katy Perry och Paul McCartney och Miley Cirus i vit nätdräkt uppträdde. Hade helt missat hur svag och intetsägande Drakes sångröst är live, hur kan hans folk låta honom spela Going Home live? En av mina två favoriter på Nothing Was The Same, med The Motion som starkare favorit. Rebecka har gått igenom albumet låt för låt, få snap judgements här!
Min hatkärlek för Drake fördjupades ytterligare när jag upptäckte att barntrycket på hans tröja faktiskt föreställer bratdouchen Jaden Smith. Och inte Jaden Smith vid vilket tillfälle som helst.
NEJ, Jaden Smith när han står rörd/tagen/uppfylld av Drakes eget framträdande på VMAs senast. Drakes fjäsk för Will Smith/skryt om att de ska känna varandra steppades just upp, det enda som kan slå den här nivån av självförhärligande måste vara Kanye-nivå.
Speaking of which, dagens roligaste på the internets måste vara Kanyes första radiointervju sen Yeezus-släppet, med BBC1, som inte helt oväntat blev en timmes lång sjukdomsbeskrivning där radiovärdens rövslickeri kommer att ge dig äckelkänslor. Med referenser till Star Wars, Truman Show, Fendi och citat som "We the rock stars, and I’m the biggest of all of them.". ENJOY!
Redan på röda mattan in till MTVS mastodontgala VMAs stod det klart vem som skulle kämpa mest för att äga fantasiutrymmet vi älskar att besöka, internet, dagen därpå.
Det skulle bli en sån kväll.
Är du redo att lägga din röst på ett moralkonservativt parti under de första fem sekunderna efter att ha sett det här? Hur kunde de hitta på något värre än videon? Skäms inte, även jag satt chockad och identitetsförvirrad. Inser att Miley kommer att bli bashad och i värsta fall shamead, men det här orkar jag inte hantera själv så vi går igenom det framträdande som gav upphov till några av de - och dessa är halva poängen med galor - bästa kändisreaktionerna i publiken.
Twerken mot ärkeäcklet Robin Thicke - CANNOT BE UNSEEN
Smith-familjen kunde inte hålla tillbaka lidandet.
Det nya skolboksexemplet för att försöka för hårt.
Drizzy drömde sig bort.
När den HANDSKEN åkte fram, trodde inget kunde outshina Robin Thicke vad gäller vidrigt bihang.
Detta var intressant, att se äkta rowdy tjejer - Riri med sin bästis/dansare - ta in det som skedde på scen.
Samma duo bestämde sig för att vara lite bjussigare under Drake.
Drake började med att reenacta sitt...diskuterade omslag och sjöng sen sitt INNERLIGASTE, komplett med att intensivblunda och vända bort ansiktet. Jag är ju en riktig sucker för Going Home, så det fanns ändå visst rys där, som han följde upp med töntverket Started from the Bottom, se hela här!
Under ett sinnessjukt långt Justin Timberlake-medley (17 minuter?), hände det vi drömt om i flera år, en NSYNC-reunion för oss som gjorde detta move ogenerat på skoldiscot:
Gaga hade också ett massivt fan girl-moment.
Men detta nöjda smirk när JT vann, det kommer han inte undan med.
Gaga tillbaka på sin arena blev exakt det Mileys framträdande inte blev, en ikonisk freak show.
T-boz och Chilli från TLC blev presenterade till Creep - skriver detta med tårar i ögonen - och demonstrerade hur stämningen är backstage. AAAAH. Ska vi ha viewing party när TLC:s VH1-film kommer i oktober? Ja, tack.
Den första av Kanyes liveversioner av låtarna från Yeezus som inte varit ren katastrof och t.o.m. RÄTT BRA? Balansen mellan fullkomligt rasande och att faktiskt framföra en låt lyckades till slut, kittlande pik av Jared Leto i presentationen också. Jag hade inte vågat.
Den enda modebild värd att lägga upp, Ciara, Ciara, Ciara, sluta lek med oss.
Nu kanske det är helt orimligt att ha något som helst nivåkrav på någon som kallar sig champagnepapi (just därför jag hette "champagneperry" i en halv dag innan jag insåg att jag inte riktigt kan backa det) men Drakes omslag för kommande Nothing Was The Same OROAR mig. Hur kan det ha gått igenom? Är The Sims-estetik det nya rap life?
Smooth operator Drake släppte igår ännu en låt från kommande "Nothing was the same"-skivan, de första sekunderna bjuder på nästan 80-talsdoftande copacabanabeats som går att hitta i soundtracket till Snuten i Hollywood (vilket jävla mästerverk förresten) och går över till Solange-luftig men samtidigt studsig despomelankolik där Drake sjunger (välkommen tillbaka till sång) om en good girl.
How to Drake it in America och en enormt självgod.
M a n s e. Nej.
Roligaste är att det här följdes av "I really don't live some crazy rapper life".
Åh, jag och Drake har samma kritikhantering!
GUD vad han inte vill ha det sagt.
Pausa vid att hans livvakt heter "Spoon" och operera sedan vidare mot scenariot han så omsorgsfullt målar upp. GULD
Faktiskt väldigt classy sätt att kommentera Chris/Riri-debaclet! Men en tönt, still.
OBS: Vår Vendela var på plats i New York för RBMA-festivalen där hon fick snacka med en av Drakes go to-producenter, Boi 1da, som jobbat med alla från Kanye, Nicki Minaj och Schoolboy Q, och ni MÅSTE läsa intervjun.
Men kan ha hittat en, om möjligt, ännu töntigare person än Drake själv, GQ:s rubriksättare.
Parisa Amiri
Parisa Amiri är före detta redaktör för nöjesguiden.se.
Tvångsmässig Tyckare™ med förkärlek för osund konsumtion, Beyoncé, komediserier, sliskig rnb och tunga magasin. Ibland hinner jag blogga om de sakerna.
Mine - feat Drake
Partition
