Det här var ju inte en så dramatisk rubrik. Den stämmer dessutom inte. Jag sågar inte Sommar i P1, jag ifrågasätter representationen.
Under dagen gjorde jag säkert 25 intervjuer med pressen, i några av dom underströk jag, på frågan om hur det kändes, att jag reagerade på hur vitt det var i Sommrensemblen. Jag har inte vrålat ut något aggressivt, inte skrikit ut kritik, utan har lugnt och fint sagt att jag helt enkelt blir förbannad över hur det ser ut.
"En av årets sommarpratare - Karin ”Kakan” Hermansson sågar urvalet i Sommar i P1. ”Det gör mig fruktansvärt förbannad över att se hur många vita vi är som sitter här”, säger hon till SVT.
”En spännande och spridd skara”, sade Bibi Rödöö, programchef för Sommar i P1, då årets Sommarvärdar presenterades utanför Radiohuset i Stockholm i dag.
Men alla håller inte med. Efter att presskonferensen var avslutad uttryckte en av sommarvärdarna - Karin ”Kakan” Hermansson, konstnär och programledare i Sveriges Radios Morgonpasset och Tv4:s Idol - sitt missnöje över hur Sveriges Radio valt ut årets startfält.
– Var är alla rasifierade? Det gör mig fruktansvärt förbannad över att se hur många vita vi är som sitter här. Vi representerar inte Sverige.
– Ska man plocka in Baker Karim och Linda Pira och sen vara nöjda med det? Fatta hur många kulturproducenter och liknanade som finns i Sverige. De spelar helt avgörande roller som vi inte ser. Om Sveriges Radio ska vara en demokratisk instans så ser inte sommarpratarna ut så här.
”Kändes nationalistiskt”
Enligt Karin Hermansson avspeglades bristen på mångfald på den presskonferens där Sveriges Radio, trots tunga moln och snålblåst, försökte skapa sommarkänsla med allsång, humor från ”Galenskaparna” och kransar i håret.
– Jag är chockad över hur sjukt ”svenskt” det var. Jag tycker att det kändes lite nationalistiskt med kransarna i håret och allsången och allting. Jag känner mig så himla ovan vid det här faktiskt, inte hemma alls.
Vad är det som brister?
– Ja du, det borde nog Sveriges Radio ta reda på. Jag vill inte peka ut någon, det här är ett strukturellt problem, men alla måste ta ansvar - vi kan inte bara lägga ansvaret på andra hela tiden.
Hur väcker man människor i sådana här frågor?
– Jag antar att man måste exemplifiera och tjata och nöta. Jag skiter i om det blir dålig stämning. Det tog två generationer, sen har vi glömt andra världskkriget och vad det gjort mot människor. Nu är vi där igen - det är så himla sjukt.
”Så himla glad att Jason inleder”
Några av årets sommarvärdar lyfter fram att de vill prata om rasism, flykt och utanförskap.
Bland annat artisten Jason ”Timbuktu” Diakité som inleder programserien den 21 juni.
”Jag ska prata om mina erfarenheter av rasism och hur det har påverkat vem jag är i dag. Det blir en berättelse om varför jag – som är född och uppvuxen i Sverige – behövde ställa mig i riksdagen och visa mitt svenska pass”, har Jason Diakité sagt i ett uttalande.
– Jag är så himla glad att det är Jason som ska inleda. Det är bra att Sveriges Radio släpper fram honom som är en sån politisk agitator, säger Karin ”Kakan” Hermansson
Varför ställer du upp i Sommar?
– Det är ett bra forum att föra fram de här frågorna, det hoppas jag verkligen kunna göra. Jag kommer att prata om mina föräldrar, var jag fått min kraft ifrån. Speciellt nu i den här fruktansvärda tiden som vi lever i. Sexismen och rasismen är på topp i samhället ändå reagerar inte gemene person på det akuta sätt som alla borde agera på.
”Det var nog det dummaste jag har hört”
Bibi Rödöö, programchef för Sommar i P1, blir förvånad när hon nås av kritiken.
– Då har hon inte tittat sig omkring. Vi inleder med Jason Diakité och därefter finns det en rad framstående personer med annan bakgrund. Vi tänker alltid på att det måste finnas en bra berättelse först och främst, men vi har inga problem med representationen om man tittar på årets uppställning.
Att inramningen på presskonferensen skulle varit nationalistisk avfärdar hon bestämt.
– Ursäkta, men det var nog det dummaste jag har hört. Det här är en sommartradition, det är allsång, midsommar och krans i håret. Så har Sommar alltid sett ut."
Slut på artikel.
Obs. Artikeln är inte hela min intervju, frågor och svar har tagits bort märker jag, jag svarar på frågor som inte står med.
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Det finns väl ingen mänsklig rättighet att alla ska få sommarprata, det finns inte heller en lag om just vem som ska få denna "ära". Men vi har oskrivna lagar och normer som fyller vårt samhälle. Vem som har en berättelse som anses vara värd att lyssna på är en sådan norm. Ofta är det den vite, heterosexuelle cis-mannen som har just den berättelsen, och alla lyssnar, både kvinnor och män. Sen skapar vi tillsammans en historia av den sanningen, vi skriver historia av deras berättelser. Det här är normer som funnits väldigt länge och jag har valt att ifrågasätta den
Bibi Rödöö tror inte att jag har tittat mig omkring, men det var ju det jag gjorde. Jag steg in i en lokal på presskonferensen och läste allas namnskyltar. Jag klev rakt in på Sverige Radio för att möta de andra som fått det ärofyllda uppdraget att berätta något som flera hundratusen kommer lyssna på. Och många, faktiskt dom flesta är vita.
Hej! Vi ska representera Sverige!
Ja, jag är nog lite förbannad men mest är jag trött. Jag brukar säga att det är löjligt, att 50% av feministers tid går ut på att bevisa för sexister, att världen är sexistisk. Jag är trött på att detta ska va en chock. Visst, Sveriges Radio behöver väl inte vara folkbildande, och vad menas egentligen med demokrati? Men att det ska komma som en chock att det finns kritik mot att sommarpratarna 2014 är ett gäng, mestadels vita peroner, är i sig chockerande.
Jag är så glad för att Jason Diakité ska inleda, han är smart, antirasist och jag känner mig trygg. Men att han används som ett alibi är gränslöst, och inte hållbart. Bara för att Jason, Baker Karim och Athena Farrokhzad ska sommarprata täcker det liksom inte Sverige. Det räcker helt enkelt inte för att jag ska känna att Sommar är svenskt. Detta är inte det Sverige som jag känner, och många med mig. Vem känner att DETTA är Sverige egntligen?
Och vem är det som ska bestämma att detta är tillräckligt mångkulturellt, vilka erfarenheter har dom som sitter och bestämmer?
Vidare säger Bibi Rödöö att det finns en rad framstående personer med annan bakgrund. Vad är det då för bakgrund hon talar om? Är det klass? Är det undersköterskans historia vi får höra, eller bara musiker, akademiker och kulturproducenters? Hur är det med kön, hur många bakgrunder har vi representerade, är det bara cis-personer? Har vi NÅGON transperson eller någon intergender som representeras? Vem förutom jag i årets upplaga av Sommar tillhör hbtq-familjen (fill gärna in, önskar inget hellre!). Förutom medaljören från Paralympics, har vi nån med funktonsnedsättning som ska prata i Sommar?
"Vi har inga problem med representationen om man tittar på årets uppställning" säger Rödöö. Men ni har faktiskt det, oerhörda problem. Nog för att Sommar är ett program med flera decennier på nacken, som skapat en tradition. En "svensk" sådan, där blomsterkransar och svensk sång ingår. Ni vet väl att vårt land utvecklats sen Sommar sändes första gången? Vad som är svenskt då är inte svenskt nu och framför allt vilket intresse vi har för att upprätthålla vissa svenska traditioner ändras. Vad är det som är svenskt? Vem kan relatera till en blomsterkrans på huvudet, eller den där visan som är Sommars vinjett. Om en tradition inte är inkluderande, är den fortfarande legitim då? Förstår att BLOMKRANS verkligen dras till sin spets nu, men ser detta som ett talande exempel.
Och VEM bryr sig om att det är en tradition där människor inte känner igen för att dom tex är utlandsfödda eller inte har föräldrar härifrån? Eller kommer från ett hem där vi aldrig lyssnat på Sommar? Jag hörde mitt första Sommar förra året. När en chef på SR känner att ja, vi har detta, detta är en representation jag trivs med, då blir jag mörkrädd. När kulturproducenter med så mycket makt sätter en så snäv agenda på vad som är viktiga berättelser, då blir jag orolig.
Vad är Sveriges Radios syfte? I min text för några dagar sedan pratar jag varmt om mitt arbete på just P3, om mina val inför att fortsätta jobba där, inte göra samma resa som Soran, utan kriga på i vanlig ordning. Jag tycker så mycket om SR, jag känner mig oftast hemma där. Men vi måste ha en diskussion om hur representationen ser ut där, vad som anses svenskt, vad termen svensk innebär, och vem som välkomnas in i kulturvärlden, eller världen överlag för den delen.
Kul då! JA, jag fick träffa Per Fritzell aka dj Galenskaparna och berättade hur han fungerat som hemspråkslärare för mig och min syster. Och Caroline Winberg va också gullig.
Hur jag känner inför Linda Pira? Starkt, speciellt inför hennes sommarprat.
Hur Linda kände inför könshåret i tårtan? Svagt.
