Det är inte första gången feminism och feminismens strategier jämförs med rasism eller annan fascism. För att förminska feminismen (vilket behövs 2013 eftersom feminismen gör sig påmind) är det vanligt med dessa jämförelser, som tydligt kommer från människor som av olika anledningar inte velat, eller kunnat för den delen, sätta sig in i feminismen. Feminismen grundar sig på en reaktion av att vi lever i en könsmaktsordning, i ett patriarkalt samhälle där männen är överordnade kvinnorna, både som kollektiv och ofta på personliga plan. Vill en också hotta upp sin samhällsanalys brukar jag rekommendera att ha ett intersektionellt tänk, där en förutom feminism också inkluderar klassanalys, antirasism och även kunskap och viljan att förändra ett homofobt samhälle, transfobt och vilja ha lika behandling för människor med psykiska och fysiska handikapp. Du förstår; feminismen sparkar UPPÅT, och rasismen neråt. Vi lever i ett rasistiskt samhälle och normen är rasistisk. Dom två sakerna har ingenting med varandra att göra. Jag förstår på ett sätt din frustration i att inte förstå men det är klart att jag ska bistå med hjälp och förklaring.
En sak tycker jag är konstig, det är att du öppnar hela din kommentar till mig på min blogg utan att ens säga hej, du bara kör på med ett påstående. Tror du att ett drygt inlägg på min blogg är ett konstruktivt sätt att föra en dialog på? Varför är du så arg så arg för att du tror att en annan tjej hatar killar? Ponera; OM jag skulle hata män, vad är så provocerande med det? Tror faktiskt inte jag pratar om att jag personligen hatar män sådär jätteofta, inte på min blogg iaf. Men ok, jag fattar att det är svårt för dig. Ska försöka förklara det här med manshat så som jag upplever det: ofta handlar manshat om det stora kollektivet, att en ser strukturer och förtryck i kollektivet män mot kollektivet kvinnor. Men ofta syns det på individnivå också, precis som rasism eller homofobi, eller annat valfritt förtryck. Manshat är inte främmande för mig. Manshat är inte heller farligt. Kvinnor blir våldtagna, misshandlade och mördade varje dag. Och oftast för manssamhället inte gör ett skit för att förbättra vilkoren för dom som inte är vita, heterosexuella män.
Manshat är inget hot mot samhället, kvinnohat är däremot det. Det är kvinnohatet som sätter käppar i hjulet för kvinnor dagarna i ända, det är kvinnohatet som får de x tusen anmälda våldtäkter att slutligen bli bara nån fjuttig procent som går till rättegång och där, bara en ännu mindre procent av våldtäktsmännen som blir dömda. Det är också kvinnohatet som öppnar dörrar för att ens kvinnojourer finns, en verksamhet som har tvingats fram. Verksamheten heter skyddat boende och dom boenden rymmer alldeles för få kvinnor (ofta med barn och djur) som MÅSTE gömma sig från män, som oftast är deras äkta makar eller pojkvänner, för att dom inte ska bli ihjälslagna. När dom hamnar på skyddade boenden har den psykiska och fysiska misshandeln oftast pågått i flera år, eftersom kvinnor oftast inte lämnar sådana destruktiva förhållanden. och lämnar dom så kommer dom oftast tillbaka. Vill du läsa om det kan du göra det i en jättebra bok som heter "Varför Går Hon" Av Carin Holmberg. Kvinnohatet är också det som får oss kvinnor att bli vana vid olika härskartekniker, så vana att det känns obekvämt, dumt och löjligt att säga ifrån. T.ex. kan det kännas dumt att erkänna att en känner sig utanför en grupp män för att de aldrig välkomnar dig in i ett skämt, eller avbryter dig jämt och ständigt, eller inte ens lyssnar. Kritiken mot denna "upplevelse" brukar vara att en kvinna är känslig, att en kvinna inte ska ta det personligt, eller främst att det är en engångsföreteelse. Det är det inte.
Kvinnohatet gör också att kvinnor är rädda för att gå ensamma när mörkret har gjort intrång. Vad kvinnohatet främst gör är att separera kvinnor, krossa systerskapet och främja manssolidariteten. Manssolidariteten, där män backar män oavsett är roten till vårt samhälles förfall och är så starkt att även med det tyngsta medlet, feminismen, är det svårt att ta sig igenom. Svårast är nog att identifiera kvinnohatet. Vi är så vana vid att leva i ett förtryck, både kvinnor, män och transpersoner att det krävs en hel del för att ens förstå att vi lever i just DET förtrycket.
Så nä, lite manshat har aldrig skadat nån. Kvinnohatet däremot, det förstör allt.
En annan grej vi måste prata om är att alla killar inte har snopp, det är en falsk sanning som är transfobisk. Könet sitter inte i kroppen utan i den sociala könsrollen. Och där menar du att det handlar om ett attribut som en inte kan välja själv. Alla har en chans och möjlighet att välja hur en vill utforma en könsroll. Män behöver inte vara sexister, dom kan aktivt tacka nej till att vara manstillvända och också vara feminster (dom killarna har jag valt in i mitt liv). Precis som att tjejer också kan tacka nej till sin könsroll och vrida och vända på den, möjligheterna finns, även om dom är jobbiga. Det krävs en del för att tacka nej tlll det som patriarkatet gav oss.
Manshatet handlar om ett förhållningssätt, en överlevnadsstrategi tror jag. Precis som att jag inte umgås med rasister, vill jag inte heller umgås med människor som hatar kvinnor. Jag vill umgås med människor som är insatta i detta kvinnohatande samhället. Sen väljer en ju inte sina kollegor, eller kompisars kompisar. Jag tror att en del har samma tankebana som du, och jag lider med er. Det finns så mycket information att tillgå, t.ex. min blogg. Och du verkar ju ha kartlagt mitt liv, hur kan du då inte kartlagt mina åsikter. Manshatet är en obetydlig prutt i patriarkatet. För varje gång vi fokuserar på det, försvinner fokus på vad kvinnohatet gör med oss. Rasism och kvinnohat har båda strukturella grunder, där kan du börja dra paraleller.
Men att börja din dag med att jämföra manshat med rasism är något av det vidrigaste jag hört, du borde skämmas.
